Hälsa – en definition
En kollega uppmärksammade mig på WHO:s definition av ordet: hälsa som lyder:
”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej endast frånvaron av sjukdom eller skröplighet. Hälsa på högsta nivå är en av de fundamentala rättigheter som tillkommer varje människa utan åtskillnad av ras, religion, politisk åskådning, ekonomiska eller sociala förhållanden.”
Jag vet inte om det är felöversatt eller ryckt ur sitt sammanhang men visst låter det fantastiskt. Jag har, som människa, enligt WHO, en grundläggande rättighet att aldrig, någonsin må dåligt på något sätt.
Om jag får sparken från jobbet, om jag misslyckas på ett prov, om min partner är otrogen, om en anhörig dör så är det min rättighet att inte må dåligt.
Om jag super mig full en kväll så är det min rättighet att inte ha ont i huvudet dagen efter. Om jag slår någon på käften riktigt hårt så är det min rättighet att inte ha ont i knogarna. Om jag begår ett inbrott så är det min rättighet att inte behöva oroa mig för att polisen griper mig.
Vem är det som skall uppfylla min rättighet? Är det politiker? Är det vården?
Hur påverkas min syn på omvärlden av en definition som ovan?
Tänk om hälsa på högsta nivå inte bara var en rättighet utan också en skyldighet? Att jag är skyldig mina anhöriga och samhället att ta hand om mig själv? Hur påverkar det min syn på omvärlden?
dralbinsson 
Ett intressant inlägg!
Enligt WHO:s definition bör hälsa vara en fundamental rättighet för alla människor, oberoende av religion eller politiska åsikter. Här har vi då, enligt min mening, en hälsodeklaration som tydligt betonar att både fysiska, psykiska och sociala faktorer har betydelse om man vill försöka komma tillrätta med ojämlikhet vad beträffar hälsan. Då det gäller socialt välbefinnande är det möjligen så att WHO har velat markera att sådana faktorer som boende, arbetsliv, ekonomiska möjligheter och socialt nätverk har betydelse för att minska ohälsa.
Jag anser att WHO:s hälsodefinition är alltför idealistisk, utopisk och att den spänner över ett för stort område. Jag undrar om någon överhuvudtaget kan uppnå ett så fullkomligt välbefinnande?
Definitionen av hälsa har således varierat från tid till en annan. I dag kan hälsa dels betraktas som frånvaro av sjukdom och dels som ett ideal för det goda livet. Utöver dessa i tiden liggande föreställningar, som inte alltid klargörs, knyts hälsa till måttfullhet och självdisciplin, medan sjukdom förknippas med svaghet, något som kan utgöra en moralisketisk komplikation i samband med människors möten med hälso- och sjukvården.
Dina frågor känns viktiga och väcker funderingar här. Jag anser nog när vi upplever krig inombords blir det till bråk och konflikter utanför oss. När livet blir olyckligt har vi gått vilse i oss själva. Vi har på annat sätt tagit miste på vår väg i livet. När vi tappat bort oss och gått vilse mår vi inte bra. Vi känner oss nedstämda, ångestfyllda, oroliga, får kroppsliga symptom och mår dåligt på många andra sätt. Detta kan även leda till destruktiva beteende på olika sätt, t ex missbruk, våld, otrogen, misslycka etc.
Ofta vet vi nog innerst inne vad vi ska göra i svåra lägen men vi hindras och låter oss hindras av en rad omständigheter; både yttre och inre sådana. Livet är inte så lätt men ibland tänker jag att vi inte får göra det alltför svårt för oss. Vi bör nog ändra på det vi inte trivs med. Problemet är rädslor av alla de slag som förlamar oss och hindrar oss från att leva riktiga bra liv.
Jag anser nog att vi bär ansvar för våra liv och hur de gestaltar sig. Det är viktigt att inte skylla på andra och annat utan kan se att just jag bär ansvaret för mig, mina känslor och min situation. Det är oftast en lättnad att sluta skylla på andra människor och härligt att känna hur mycket jag själv styr och påverkar.