Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
RELIGION
En av mina handledare inom psykiatrin, i Stockholm, under läkarutbildningen, var djupt troende. Han var djupt troende på psykoanalysens teorier. Han trodde inte på någon annan religion. Han hade gjort iakttagelsen att många av hans patienter tidigare hade varit religiösa och vänt sig till kyrkan, men därefter kommit till psykiatrin för hjälp. Han hade dragit slutsatsen att det var kyrkan och religionen som genererat det själsliga lidandet som patienten upplevde.
Jag ser det inte som omöjligt att det finns ett samband mellan tidigare kyrkobesökare och patienter inom psykiatrin. Jag tror inte det är lika självklart att det finns ett orsakssamband, det vill säga att religionen har orsakat det psykiska lidandet. Min gissning är att människor som söker svar på livets lidande har i först vänt sig till religionen och när de inte hittar svaren där så vänder de sig till psykiatrin, och om de inte hittar svaren där kan de återvända till religionen eller annan förklaringsmodell.
Jag är själv uppväxt i en kristen familj. I slutet av tonåren valde jag att bli agnostiker. Jag upplevde att det inte gick att tro på en gud om jag inte kunde bevisa att det fanns en gud. På samma sätt upplevde jag att jag inte kunde bli ateist om jag inte kunde bevisa att det inte fanns en gud. För den renläriga vetenskapsmannen hade jag svårt att se någon annan trosuppfattning, än agnosticismen.
Det finns många ateister som menar att det är den enda trosuppfattning vi kan ha om vi ska följa vetenskapen, men de har då redan gjort ett grundantagande att ateismen är korrekt.
Ett problem för religionen är förmodligen ordet ”tro” som ofta sätts som motsats till att ”veta”. Men religiös tro handlar inte om att tro i motsatsen till att veta. Rimligare ord att använda är ”tilltro” eller ”att förlita sig på”. Religiösa människor ”tror” inte att det finns en gud utan ”förlitar sig på” att det finns en gud, på samma sätt som vi alla förlitar oss på att det finns en tyngdkraft.
Som praktiserande psykiatriker vill jag vara ytterst försiktig att blanda religiös tro och den vetenskapliga specialiteten psykiatri. Även om människor med psykiskt lidande kan söka sig till både religion och till psykiatri så bör vi inte förväxla funktionen av de två.
Religionen har ett par stora fördelar jämfört med psykiatrin. Religionen kan framföra en förklaringsmodell som den absoluta sanningen. Religionen behöver inte bevisa att förklaringsmodellen är korrekt. Det gäller bara att förlita sig på att den är korrekt. Religionen har också förmågan att ge människor ett sammanhang där identiteten inte bygger på patologi. Religionen kan dämpa mänskligt lidande, inte minst genom förmågan att ge hopp om ett liv efter detta, livsregler att hålla sig till, och en möjlighet att erhålla förlåtelse för misstag som begåtts.
För den som har ett lidande på grund av existentiella svårigheter där frågor om skuld och skam, livets mening, universums oändlighet och vad som händer efter döden, får inga användbara svar inom psykiatrin. Psykiatrin bollar tillbaka denna typ av frågor och uppmanar patienten att själv hitta sin egen väg.
Psykiatrins förklaringsmodeller till varför människor fungerar som de gör vilar på en mycket svag vetenskaplig grund, och som specialitet byter vi ut förklaringsmodeller ungefär vart tjugonde år. Vi bör därför vara ytterst försiktiga när vi uttalar oss.
Min fars demens
Under 2013 gick min far in i en allt djupare demens. Han flyttade till ett demensboende för att vårdas där de sista åren. Under sitt insjuknande var han fullt medveten om vad som höll på att hända. Som präst hade han besökt många äldreboenden och visste vad demenssjukdomen gjorde med de gamla.
In i det sista var han djupt troende. Han var övertygad om Jesus återkomst innan han själv skulle vara borta. Och om inte Jesus skulle hinna tillbaka så han övertygad om en rättvis bedömning i livet efter detta.
Men finns det ett liv efter detta? Från ett vetenskapligt perspektiv kan vi svara klart och tydligt: ”det vet vi inte för det kan vi inte bevisa”.
Men om frågeställningen har perspektivet: ”hur ska jag kunna möta sjukdom och död med en viss förtröstan?” då kanske svaret blir ett annat.
Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
Människans rätt att själv bestämma över sitt liv
I dokumentet ”Nationellt förslag till suicidprevention” 2006, på Socialstyrelsens hemsida kunde jag läsa följande:
”Två grundläggande etiska principer kan komma i konflikt med varandra när det gäller självmord och självmordshandlingar. Den ena principen rör det etiska kravet att göra gott, att lindra lidande och att rädda liv. Den andra grundsatsen gäller respekten för en människas rätt till självbestämmande.
Frågan om en människa äger sitt liv har debatterats. Frågeställningen har fått allt större betydelse i takt med att religionens inflytande över våra liv avtagit och individualismen för många blivit en självklarhet.
Måste man inte respektera den enskilde människans rätt till integritet och rätt till självbestämmande över sitt eget liv? Jo, förvisso, men självmord handlar inte alltid om ett fritt val. Personen i fråga ser ingen annan utväg och upplever ingen handlingsfrihet. Den självmordsnäras tanke är: ”Visst vill jag leva, men inte så här!” Många gånger är föreställningen om den suicidala människans rätt till sitt liv eller sitt självmord framsprunget som ett försvar för att hantera sin egen rädsla och för att slippa se och ingripa, mer än som resultatet av ett filosofiskt resonemang”.
Frågan är huruvida en människa har rätt att bestämma om den vill leva vidare eller inte. Författaren tar sitt avstamp i meningen: ”… självmord handlar inte alltid om ett fritt val. Personen i fråga ser ingen annan utväg och upplever ingen handlingsfrihet”, det vill säga alla människor kan inte alltid ta ansvar för sina handlingar.
Jag håller med om att ”självmord handlar inte alltid om ett fritt val”. Ibland är en människas lidande så stort att enda utvägen kan tyckas vara ett avslutande av livet.
Att en människa mår så dåligt att den inte ser någon utväg ur sitt lidande, kommer i kontakt med vården, och att vården då kan göra korrekta suicidriskbedömningar – är ett hypotetiskt scenario som inte existerar i verkligheten.
Jag kan hålla med om att människor faktiskt inte alltid kan ta ansvar för sina handlingar och att ibland kan vi i efterhand se att samhället hade kunnat stoppa en människas självmord om rätt personer hade haft rätt information vid rätt tillfälle. Men det händer ju aldrig.
Den enda effekten av detta resonemang är att det skapas en illusion av etiskt förhållningssätt som inte går att utföra i verkligheten. För att hålla illusionen om etik levande offras massor med resurser för att låtsas bedöma en risk som ingen kan bedöma, överösa människor med insatser som inte har någon effekt, och låsa in människor med resultatet att vi kränker deras självbestämmande
Resonemanget från Nationellt förslag till suicidprevention 2006, leder till att människor låses in på psykiatriska avdelningar under förespegling att det är etiskt. Det är det inte.
Det är lätt att missa och Socialstyrelsen är medvetet dunkla i sin utsaga.
”Det är enligt det vetenskapliga underlaget inte möjligt att predicera
suicid på individnivå.”
Plötsligt erkänner Socialstyrelsen att det inte går att förutspå suicid.
https://www.socialstyrelsen.se/publikationer/suicidriskbedomning-2026-5-10280/
Erkännandet är inbakat i en flod av ord för att undvika pinsamheter.
Myndigheten har haft fel i decennier och spridit ut felaktig och skadlig information. Orsaken till att Socialstyrelsen har spridit desinformation är att de valt ideologi före vetenskap.
Socialstyrelsen har önskat att det gick att förutspå suicid. Vetenskapen har hela tiden vetat att det inte går.
…och till slut tvingas Socialstyrelsen krypa till korset.
Oj, vad pinsamt.
Och för att fira detta erkännande kände jag mig tvingad att be SUNO om hjälp att tonsätta en text som bara handlar om att Socialstyrelsen har haft fel (och jag har haft rätt 😁)
Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
Smygande Schizofreni
Smygande Schizofreni är ingen psykiatrisk diagnos utan ett sätt för en totalitär stat att göra sig av med oliktänkare. ”Diagnosen” beskrevs av psykiatrikern Andrej Snezjnevskij (1904–1987) i forna Sovjetunionen.
Tidiga tecken på smygande schizofreni:
Reformistiska vanföreställningar – symtom i form av att ifrågasatta åsidosättandet av medborgarnas basala rättigheter. Basala rättigheter sammanfattas som: att religion får utövas, öppenhet och insyn i maktutövningen samt möjlighet till vetenskaplig forskning.
Grandiositet – symtom i form av att anse sig ha rätt till opposition mot staten.
Dålig social anpassning – symtom i form av protest mot påtvingat likatänkande.
Skenbar normalitet – när inget annat passade användes detta symtom som tecken på sjukdom.
Den finns en listig och cynisk logik bakom begreppet Smygande Schizofreni och dess symtom. Om staten säger att staten är en utopi – då måste en oliktänkande ha en vanföreställning om den säger något annat.
Smygande Schizofreni behandlades med inlåsning och antipsykotika, vilket naturligtvis tystade den oliktänkande.
Sovjetunionens användande av psykiatrisk terminologi för att undanröja oliktänkare och andra oönskade individer var en viktig drivkraft bakom Madrid och Hawaii-deklarationen. Den kan vara svårt att förstå betydelsen av detta dokument och hur det är formulerat utan att sätta det i sitt historiska sammanhang. I Madrid och Hawaii-deklarationen fastslås till exempel att patienten ska informeras om undersökningens syfte och att ingen behandling får ges utan patientens samtycke (om patienten är tillräknelig). Sådana etiska uppmaningar kan tyckas vara självklara i västvärlden idag men var inte det i en kommunistisk diktatur.
”En adhd-diagnos är ingen mänsklig rättighet” | Forskning & Framsteg https://share.google/DMH0FHlgw1NSyZQn0
Livskvalitet minus Avundsjuka = Lycka
Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
The Oath of Genoeva
The Oath of Genoeva är en modern läkared som antogs av World Medical Assotiation 1948.
Här finns ett tydligt arv från Hippokrates ed, en stark influens av ett nyligen genomlevt andra världskrig och framför allt ett motstånd mot den kommunistiska regimen i Sovjetunionen. Eden har uppdaterats några gånger sedan 1948 och följt med utvecklingen i samhället.
Jag ser inget kontroversiellt i eden egentligen och skulle kunna svära den om det ingick i kraven för att utföra arbetet. När jag gick utbildningen fanns det ingen ed att svära.
Den näst sista punkten manar till eftertanke och tacksamhet över det liv vi lever och den uppväxt vi har fått, men också en insikt att delar att världen inte har samma frihet
”At the time of being admitted as a member of the medical profession:
I solemnly pledge to consecrate my life to the service of humanity.
I will give my teachers the respect and gratitude that is their due.
I will practice my profession with conscience and dignity.
The health of my patient will be my first consideration.
I will respect the secrets that are confided in me, even after the patient has died.
I will maintain by all means in my power, the honor and the noble traditions of the medical profession. My colleagues will be my sisters and brothers.
I will not permit considerations of age, disease or disability, creed, ethnic origin, gender, nationality, political affiliation, race, sexual orientation, social standing or any other factor to intervene between my duty and my patient.
I will maintain the utmost respect for human life.
I will not use my medical knowledge to violate human rights and civil liberties, even under threat.
I make these promises solemnly, freely and upon my honor.”
Adhd-diagnoserna är det nya avlatsbrevet https://share.google/e0IVI42QQyHR87nus
Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:
Madrid och Hawaii-deklarationen
Hawaiideklarationen, som anger den psykiatriska verksamhetens etiska riktlinjer, godkändes av Världspsykiatriska föreningen 1977. Deklarationen uppdaterades i Wien 1983 och senare i Madrid 1996. En senaste version omarbetades i Yokohama 2002. Jag sammanfattar punkterna nedan:
Madriddeklarationen
- Psykiater ska ge sina patienter bästa tillgängliga behandling med beaktande av vetenskaplig kunskap och etiska principer.
- Psykiatern är skyldig att vara förtrogen med den vetenskapliga utvecklingen inom specialiteten
- Det är patientens rätt att få medverka i behandlingsarbetet
- Ingen behandling får ske mot patientens vilja, med mindre att utebliven behandling skulle utsätta patientens och/eller närståendes liv för fara.
- Patienten ska underrättas om undersökningens syfte
- Information som erhålls i behandlingsarbetet är konfidentiell
- Psykiater skall följa nationella och internationella regler för genomförande av forskning
Speciella förhållanden:
- Dödshjälp: Psykiatern måste vara medveten om att psykisk sjuklighet, såsom depression, kan förvränga patientens verklighetsuppfattning. I sådana situationer är det psykiaterns uppgift att behandla sjukligheten.
- Tortyr: En psykiater skall inte delta i någon aktivitet som innebär psykisk eller fysisk tortyr
- Dödsstraff: En psykiater får inte medverka vid lagligt beslutade avrättningar
- Val av kön: En psykiater får inte medverka vid beslut om att avbryta havandeskap med avsikt att välja kön.
- Organtransplantation: Psykiatern får varken agera som patientens beslutsfattare eller använda sin psykoterapeutiska färdighet att påverka en patients beslut i dessa frågor.
Det finns en del uttänkt och nedskrivet gällande etiska förhållningssätt för läkaren, men det håller sig på en nivå som vi idag, i Sverige, ser som självklar. De val vi gör i vardagen handlar sällan om att välja mellan medmänskligt och förkastligt. Det handlar om att välja mellan en åtgärd med vissa fördelar och vissa risker och en annan åtgärd med andra fördelar och andra risker – och vi känner sällan till hela bilden så att vi är medvetna om alla fördelar och risker.
