Fribiljetten 11

Nu publicerar jag min bok, Fribiljetten, på de här sidorna. Den portioneras ut i lagom tuggvänliga delar 5-10 sidor åt gången. Boken är köpbar i sin helhet via följande länkar: Vulkan, Bokus, Ad Libris. Det är medicinska memoarer som handlar om mig, och om ett vårdfilosofiskt resonemang som ledde fram till det som idag kallas för Självvald inläggning eller Brukarstyrd inläggning. Håll till godo:

Logiken besegrar evidensen

Socialstyrelsens de viktigaste dokumenten för suicidprevention i Sverige var Socialstyrelsens ”Vård av självmordsnära patienter – en kunskapsöversikt” från 2003. Detta dokument är en sammanställning av rekommendationer och en del hänvisningar till olika studier som passar ämnet.

För att visa hur svårt det är att dra slutsatser tar jag två textrader från dokumentet (s. 30–31 under rubriken Depressiva syndrom):

”Egentlig depression är en mycket vanlig störning, med så hög livstidsprevalens i befolkningen som 25-–50 procent hos kvinnor och 15-–25 procent hos män i olika amerikanska och svenska undersökningar (Rorsman med flera, 1990; Kessler med flera, 1994).”

”Om man en gång haft en depression synes risken för suicid på livstids sikt kanske vara så hög som 15 procent (Guze och Robins, 1970).”

Om vi lägger samman dessa studier så får vi följande obehagliga uppgift: Minst 3,8% (0,15 x 0,25) till 7,5% (0,15 x 0,5) av alla kvinnor kommer att dö i självmord. Detta är ju oerhört oroväckande och upprörande. (Var tjugonde kvinna som föds kommer att dö av självmord!)

Men verkligheten ser inte ut sådan. 2003, året då kunskapsöversikten kom ut, dog 47 641 kvinnor totalt i Sverige varav 401 dog i suicid (säkra och osäkra fall). Detta innebär att den korrekta siffran (kvinnors risk att dö av suicid) ligger på 0,8%, det vill säga ca en femtedel/tiondel av vad sammanslagningen av de två studierna visar. (Fortfarande oroväckande siffror naturligtvis)

Vi kan alltså med 100% säkerhet veta, antingen att Rorsman med flera, 1990; Kessler med flera, 1994 har fel eller att Guze och Robins, 1970 har fel. Detta innebär att vi vet att kunskapsöversikten bygger på studier som bevisligen är fel. Det blir ingen bra kunskap.

Inom vetenskapen får vi inte lägga ihop och jämföra studier på detta sätt. Det finns flera orsaker till att studierna inte passar ihop och den största orsaken är att Rorsman, Kessler, Guze och Robins använder olika sätt att diagnostisera vad som är en depression.

Socialstyrelsens Vård av självmordsnära patienter – en kunskapsöversikt, var ett styrdokument. Men det byggde på studier som var fel.