Vårdfilosofi 1
Jag presenterar nu den vårdfilosofi som jag vill ska gälla på allmänpsykiatriska enheten i Växjö (tio punkter).
1. En människa har alltid ansvar för sina egna handlingar
Frågan om ansvar är mer filosofisk än psykiatrisk. Det finns tillfällen i livet och omständigheter som gör att människor fattar mindre välgenomtänkta beslut. Man kan således föra ett resonemang att vissa människor i vissa situationer inte bör kunna hållas ansvariga då de inte var ”vid sina sinnens fulla bruk”.
På allmänpsykiatriska enheten menar vi att det finns en risk med ett sådant resonemang. Den människa som betraktas som oförmögen att ta ansvar tar ofta på sig rollen av en person som inte kan ta ansvar. Samma sak gäller motsatsen. Den människa som anförtros med ansvar, växer med uppgiften.
En människa kan endast i undantagsfall sägas ha ansvar för sitt eget mående. Psykiatriskt eller psykiskt illabefinnande kan drabba vem som helst, när som helst.
En patient på allmänpsykiatriska enheten har dock ansvar för sina handlingar och ansvar för sin egen behandling. Att skada sig, svälta sig, ta droger, framkalla kräkningar eller inte följa sin behandling är ett aktivt val en människa gör, och något denne aktivt kan välja att låta bli.
Sådana former av vårdstörande beteende under inneliggande vård på en avdelning tolkas som att man inte tar ansvar för sin egen behandling och en bedömning får då göras om vården skall ta över ansvaret via tvångsvård, eller om den slutna vården skall upphöra.
På allmänpsykiatriska enheten eftersträvas att vården i största möjliga mån bedrivs frivilligt, undvikande av tvångsvård och att tillsynsgrader är låga. Visitation av persedlar och/eller drogtester efter permissioner tillämpas endast i undantagsfall.
dralbinsson 
Du för en mycket intressant diskussion i dina inlägg!
jag anser att i psykiatrisk vård bör ingå, som ett väsentligt mål att återföra så mycket som möjligt av ansvaret till patienten och att de som vårdar bör ses som hjälpare för patienten att uppnå de mål patienten strävar efter. Naturligtvis bör vårdaren ha under hela vårdprocessen ett övergripande ansvar, men i detta ligger uppgiften att successivt överföra och befästa patientens eget ansvar för sin utveckling.
Men jag anser att hur stort ansvar en patient kan ta beror naturligtvis på hur svår sjukdomen är för tillfället. En som fått hjärtinfarkt förväntas efteråt ta ansvar för sin hälsa med motion, kost etc. men man begär inte att samma person ska ta beslut i det akuta skedet. Detsamma gäller förstås en psykiatrisk patient. Min erfarenhet är att även svårt sjuka psykiatriska patienter kan ta ett rätt stort eget ansvar om det finns en bra behandlingsallians med vården och en bra handlingsplan. De flesta psykiatriska patienter vill vara delaktiga i att bli bättre.