Vårdfilosofi 5
Jag presenterar nu den vårdfilosofi som jag vill ska gälla på allmänpsykiatriska enheten i Växjö (tio punkter).
5. Svårare beteendestörning kan inte lösas enbart med psykiatri
Vård i närmiljön
Vård och behandling från allmänpsykiatriska enheten utgår från att patienten skall påbörja/återvända till ett så självständigt liv som möjligt i samhället.
Behandlingshem och regionspsykiatriska kliniker har ofta rapporterat goda kortsiktiga resultat gällande både självskada och ätstörningsproblematik. Problemen uppstår då patienten återkommer till sin hemort och förlorar den struktur och de kontakter den haft. Ofta återkommer patienten till psykiatrin med samma problembild som innan behandlingshemmet eller regionspsykiatrin.
För vissa patienter kan denna typ av vård på annan ort vara beteendeförstärkande i och med att man får hjälp att ”fly” från vardagen.
Av dessa skäl bör man vara mycket restriktiv med remisser till andra instanser.
Vården utgår från allmänpsykiatriska enheten som har möjligheterna att bygga upp kontakter med närliggande kommuner och därigenom möjligheter till smidiga ”utslussningar”
Det bör enligt samma resonemang finnas en stor restriktivitet att ta in utomlänspatienter på allmänpsykiatriska enheten.
Vårdplaneringar
För de patienter som, trots behandling, inte klarar ett helt självständigt liv, blir det vanligen aktuellt med insatser från kommunen, som står för boende, boendestöd och i viss mån sysselsättning m.m.
De huvudsakliga forum för kontakt mellan allmänpsykiatriska enheten och kommuner är vårdplaneringen eller nätverksmötet.
Vissa av patienterna som behandlas på allmänpsykiatriska enheten kan ha problem med uppmärksamhet, umgänge i grupp, sortera information eller hantera valmöjligheter. Dessa svårigheter gör att vårdplaneringar uppfattas som obegripliga och stressfyllda.
Vårdplaneringsmöten på allmänpsykiatriska enheten delas upp i en inledande del för professionella och en del där patienten närvarar.
Patienten kommunicerar sina önskemål via sin kontaktperson, som framför patientens önskemål på den inledande delen av vårdplaneringen.
Arbetsträning
En viktig faktor för att bli en del av samhället är att ha en sysselsättning, helst ett arbete eller studier.
På sikt är det angeläget att allmänpsykiatriska enheten bygger upp nätverk gentemot försäkringskassa och arbetsförmedling för att kunna hjälpa patienten att bli en del av samhället.
För en patient med ett psykiatriskt funktionshinder är arbete inte bara sysselsättning och inkomst utan också den viktigaste delen av behandlingen.
dralbinsson 
Ännu en mycket intressant läsning!
Jag anser att för personer med komplex beteendestörning, är medicinska insatser/ psykatriska insatser mycket viktigt men otillräckliga. Jag anser att de mest väsentliga faktorerna för framgång med rehabilitering är att patientens sociala situation, det vill säga boende, sysselsättning/arbete, meningsfull dag, ekonomi, fritid med mera, fungerar utanför psykiatrin.
Ett problem kan ibland vara att kommunikationen mellan landsting och kommunen/socialtjänsten inte alltid fungerar. Det händer att enskilda sociala nämnder blundar för det faktum att det ingår i deras skyldigheter att erbjuda kommunala insatser till psykiatriska patienter.
Samverkan krävs för att rehabilitering/sjukdomsförbättring ska kunna åstadkommas. Då individen själv är oförmåga att ensam hantera sin tillvaro, behövs stöd som kan organiseras på olika sätt. Ett sätt att organisera detta stöd är som du säger att skapa vårdplan.
Det är viktigt att alla berörda parter (landsting och kommunen/socialtjänsten) aktivt deltar i upprättandet av en gemensam vårdplan och tar ett ansvar för sitt specifika ansvarsområde. Detta är viktigt för att vårdplanen ska kunna bli så heltäckande som möjligt. Fungerande samverkan kräver dock att ansvarsförhållandena mellan aktörerna är klarlagda.
Stödet från socialtjänsten betonar ofta frivillighet, varför det ibland kan inträffa att socialtjänstens personal träder tillbaka, om patienten vägrar ta emot hjälp, utan att motivera patienten att ta emot insatser. Personer med svårigheter att planera och organisera sin tillvaro kan behöva stöd för att klara sin vardag. Det är därför oerhört viktigt att kommunalpersonal försöker motivera patienten. Ett nära samarbete med den personal som stöder patienten i kommunen är nödvändigt för överföring av kunskaperna om tidigare tecken på försämring av patienten.
För att kunna ge patienten trygghet i öppenvårdskontakten bör, om det är möjligt, samma personal fortsätta att sköta patienten i öppenvård som vårdat patienten inneliggande. Detta är också väsentligt för att kunna bedöma patientens psykiska tillstånd i en mycket känslig period.