Nollvisionen för suicid

Det finns ett begrepp som heter nollvision. Det innebär kortfattat att vi skall sträva mot noll som resultat.

Själv känner jag bara till nollvisionen för döda i trafik och nollvisionen för självmord, i Sverige.

Nollvisionen för självmord brukar framkalla väldiga känsloyttringar då den kommer upp som diskussionspunkt bland psykiatrisk personal. Vissa är för och vissa är emot. Det är ju inte så att de som är mot nollvisionen för suicid är för fler självmord i landet. Man menar bara att det är en vision som aldrig kommer att uppnås och därför onödig att ha som vision.

Själv har jag två åsikter i frågan:

PSYKIATRIN BÖR INTE HA NOLLVISON FÖR SUICID
Samhället kan ha nollvision för suicid.
Att samhället i stort gör insatser med förmodad suicidminskande effekt är högst önskvärt. Alkohol och drog-restriktioner, vapenkontroll, ansvarsfull massmedial rapportering, god fördelningspolitik o.s.v. Sjukvården och framför allt psykiatrin bör dra sitt strå till stacken med god psykiatrisk behandling till behandlingsbara psykiatriska tillstånd, affektiv sjukdom, psykossjukdomar, beroendesyndrom o.s.v.
En förkrossande majoritet av alla suicidriskfaktorer ligger dock utanför psykiatrins kontroll och det är därför olämpligt att denna medicinska specialitet enskilt pådyvlas ett ansvar som inte är möjligt att ta. Att psykiatrin skall ha en nollvision för suicid är lika absurt som att ortopedkliniken skall ha visionen att skicka en bemannad rymdfarkost till planeten Mars.

FOLK FÖRSTÅR INTE ORDET VISION
Ordet ”vision” och ordet ”mål” betyder inte samma sak. Ordet vision betyder att vi har en ledstjärna eller en inriktning. Vi skall alltså röra oss åt ett visst håll. Vi skall inte nöja oss med att vi har decimerat dödstalen i trafiken eller halverat dödstalen i självmord utan vi skall fortsätta strävan där siktet är inställt på att nå noll. även om vi vet att vi aldrig når dit.
Med den tolkningen är nollvision begripligt och möjligt och vi borde kanske ha fler nollvisioner. (Nollvision för barn som far illa, nollvison för barn som inte klarar skolan, nollvision för svält i världen, nollvision för omoraliska politiker…) Vi kommer inte att nå fram till visionerna, någonsin, men vi skall hela tiden jobba med siktet inställt mot visionen.
Ordet mål, beskriver däremot någonting där tanken är att man skall kunna uppnå målet eller åtminstone delar av målet. Målet är inom räckhåll, visionen är utom räckhåll, och detta måste man vara medveten om.
Det är också här mycket av känsloyttringarna alstras. Förstår man inte ordet vision och tror att det är ett uppnåeligt mål, så inser man snabbt att det inte är möjligt och reagerar negativt. Förstår man inte ordet vision och tror att det är ett mål, och dessutom lever i tron att noll suicid i samhället är möjligt att nå, så reagerar man positivt på nollvisionen (men då har man också uppfattat fel, inte bara på en utan, på två nivåer)

Själv är jag positiv till nollvisionen för suicid, men bara om det är en nollvision för samhället och det finns en förståelse för vad ordet vision innebär.