Vårdskador
Vi diskuterade vårdskador idag. Det pågår ett större, nationellt, projekt att definiera markörer som kan leda till vårdskador, och man börjar även försöka hitta dessa markörer inom psykiatrin.
Projektet är lovvärt i grunden, det skulle kunna leda till en säkrare vård. Det är ju alltid olyckligt om någon människa söker vård men blir skadad då den trodde att den skulle få hjälp.
Tyvärr har man börjat i fel ände. Man letar efter markörer som kan leda till vårdskador men man har glömt att definiera vad en vårdskada är inom psykiatrin.
Så vad är då en vårdskada (enligt mig)?
1. När vården gör misstag/ger felaktig behandling, som aktivt skadar patienten. Höger ben skulle amputeras, men man glömde markera och amputerade vänster ben. Man skulle ge ett läkemedel men man tog fel och gav fel läkemedel (eller rätt läkemedel i för hög dos) och patienten tog skada.
– Detta är vårdskador enligt mig
2. Vården gör ett misstag som gör att rätt behandling inte ges. Patienten hade bröstsmärtor men man såg fel på EKG och missade hjärtinfarkten. Man undersökte knölen i bröstet men remissen till mammografi och punktion kom bort.
– Också vårdskada enligt mig, även om det egentligen är grundsjukdomen som skadar patienten
3. Vården gör ett misstag och följer inte upp given behandling på vedertaget sätt. Man behandlar lunginflammationen hos den 60-årige rökaren, men man glömmer skriva remiss för kontrollröntgen några veckor senare. Man sätter in patienten på Litium men glömmer ta blodprover för koncentrationsbestämning.
– Också en vårdskada enligt mig
4. Patienten skadar sig i samband med att den erhåller vård p.g.a. av oförsiktighet från vårdens sida. P.g.a. trängsel i patientsalen så står stolarna olyckligt och patienten snubblar på dessa. En provtagningsnål har glömts kvar på patientbordet och patienten råkar sticka sig på denna. Patienten drabbas av kräksjuka då den ligger inneliggande för att personalen glömt sprita sina händer
– Också en typ av vårdskada
5. Patienten får okända negativa effekter av given behandling. Patienten får en helt oväntad reaktion av givet läkemedel.
– En typ av vårdskada, som dock är omöjlig att förutse
6. Patienten har kognitiva svårigheter som gör att den skadar sig av misstag. Den demente som skall besöka toaletten nattetid och inte ringer på klockan för att få hjälp. Den förståndshandikappade som inte förstår att den skall ta en tablett om dagen utan tar alla samtidigt.
– Gränsfall. Skulle kunna gå att förebygga i många fall, men det är tveksamt om det skall kallas vårdskada. Det är ju faktiskt inte vården som skadar patienten.
7. Patienten får kända men negativa effekter av given behandling (s.k. biverkningar). Tappar håret av cellgiftsbehandlingen, blir lös i magen av antibiotika behandlingen, får ett ärr efter det kirurgiska ingreppet.
– Ingen vårdskada utan en bieffekt. Skulle kunna räknas som en vårdskada om sjukdomen inte var behandlingskrävande från början.
8. Patienten får en sjukdom/skada då den är i kontakt med vården vilket inte är relaterat till den givna insatsen. Patienten kör av vägen på väg till vårdcentralen där den skall kontrollera sitt blodtryck. Patienten får ryggskott då den tappar sin legitimation då den skall anmäla sig i luckan.
– Nej, ingen vårdskada. Olyckligt sammanträffande, men ingen vårdskada.
9. Patienten väljer att agera tvärtemot vårdens rekommendationer och tar då skada. Rökaren fortsätter att röka och förvärrar sin lungsjukdom. Hypertonikern väljer att avsluta sin blodtrycksmedicinering på egen hand och får då förhöjt blodtryck
– Nej, ingen vårdskada över huvud taget!! (enligt mig)
Vad räknas då som en vårdskada inom psykiatrin?
Lustigt nog ligger fokus nästan uteslutande på den nionde punkten, någonting som aldrig skulle räknas som vårdskada inom somatiken.
Däremot räknas det inte som vårdskada att frihetsberöva människor och hospitalisera dessa. Det är inte en vårdskada att stämpla människor med psykiatriska diagnoser på lösa grunder. Det är inte en vårdskada att behandla med läkemedel utan indikation för tillståndet. Det är heller inte en vårdskada att ge oförsiktiga, funktionssänkande psykoterapier under årtionden.
Jag tror det är en fördel om vi börjar att definiera vad som verkligen är vårdskador inom psykiatrin
dralbinsson 
Du fortsätter att imponera!
De flesta större undersökningarna om förekomst av vårdskador kom från USA under 1990-talet och därefter har undersökningar om förekomst av vårdskador gjorts i bl.a. Australien, Storbritannien och Danmark, där en vårdskada i någon form förelåg i 13, 11 respektive 9 procent av vårdtillfällena. I den danska studien ansåg 40 procent av skador vara undvikbara. I Sverige genomförde Socialstyrelsen år 2007 en motsvarande undersökning av vårdskador inom den somatiska sjukhusvården. Resultatet visade att 8, 6 procent av patienterna hade fått vårdskador, dvs. skador som hade kunnat undvikas. Däremot finns ingen vetenskaplig studie som har undersökt vårdskador inom den psykiatriska sjukhusvården.
Jag anser för att åstadkomma storskadliga resultat när det gäller att minska vårdskador krävs det stora insatser av den forskning som arbetar med lokala problem med kvalitet och säkerhet, och att forskningsresultatet därefter sprids till andra institutioner/verksamheter. Det finns otillräcklig vetenskaplig evidens för att man ska kunna förstå varför vårdskador inträffar, hur och i vilken utsträckning patienterna kommer till skada, hur dessa problem skulle kunna reduceras och hur den därmed sammanhängande skadan på patienten ska kunna minimeras.
Jag instämmer helt att nästan ingen patient med psykiatriska problem har nytta av långa inläggningar och om vården gör patienten sjukare så bör vården förändras. Att leva långa perioder i en psykiatrisk avdelning, innebär ofta en förlust av ett flertal viktiga funktioner och minskar därmed möjligheten till ett drägligt liv i ett socialt samspel med andra medmänniskor. Jag anser att det inte går att rehabilitera människor till ett liv i samhället inne på en låst avdelning på ett sjukhus. Det som händer under sjukhusvistelse är att förmågan att fungera som en aktiv, vuxen och ansvarstagande person faller sönder. Det är en vårdskada.
Det är även en vårdskada om psykiatrin fortsätter behandla vissa patienter som söker hos psykiatrin på grund av olika stressmoment, såsom kriser, sociala eller ekonomiska problem, men som egentligen inte har någon direkt sjukdom. Dessa patienter kan behöva länkas till andra hjälpfunktioner i samhället, och där kan även primärvården vara till hjälp.
Jag delar din uppfattning om. Det är en vårdskada att stämpla människor med psykiatriska diagnoser på lösa grunder och att behandla med läkemedel utan indikation för tillståndet. Det är även en vårdskada att ge oförsiktiga, funktionssänkande psykoterapier under årtionden. Det är en vårdskada när behandlingen inte avslutas och patienten förblir i underläge och förhindras att gå vidare i sitt liv. Man fortsätter att vårda fast det motverkar tillfrisknandet. Att bli självständig innebär att fatta beslut, att välja vilket stöd man behöver och av vem vid olika tidpunkter. Det betyder att makt och kontroll som behandlaren har över sin patient, ska ersättas av behandlarens maktlöshet. För en del av dem som arbetar i vården blir det besvärligt då egna, privata behov av att vara behövd på så sätt måste stryka på foten. Så länge patienten inte kan stå på egna ben måste ju vården fortsätta men därefter behandlaren måste inse att behandlingen ska avslutas och låta patienten gå vidare i sitt liv.
Människor, i det här fallet psykiatriska patienter överför, sina känslor och föreställningar på sina behandlare, som då kan uppleva dem som sina egna. Personal som arbetar inom psykiatrin uppfattar antagligen sig själva som oskuldsfulla mottagare av projektioner från de sjuka patienterna. Det är inte sant. Det som däremot är sant är att både den som för tillfället är patient och den som för tillfället är behandlare känner in och påverkar den andra. Det finns inget som säger att just patientens påverkan på behandlaren är mer intressant eller förödande än den som behandlaren utsätter sin patient för. Få vill tro att behandlare skickar på sina patienter sin egen psykologiska problematik, men ändå händer det hela tiden.
Precis som en positiv, engagerad och kunnig behandlare kan åstadkomma genomgripande förändringar för en annan människa, gäller alltså även motsatsen. Den negative, likgiltige och okunnige behandlaren kan överföra sin tristess på patienten. Det kan uppfattas som en försämring och leda till mer medicinering, längre vårdtid, kanske mer tvång och än sämre utgångsläge. Det bedömer jag som en vårdskada.