Vuxenpsykiatrin kritiseras
Så var det dags igen. I gårdagens Smålandsposten kan vi läsa följande rubrik:
SJÄLVMORDSBENÄGEN KVINNA BORDE HA LAGTS IN – VUXENPSYKIATRIN KRITISERAS
Det är naturligtvis tragiskt att en människa mår så dåligt att den ens överväger självmord. Det här inlägget handlar dock inte om den tragiken. Det handlar inte heller om smålandspostens rapportering, som jag inte upplever som särskilt sensationslysten i detta fall. Det handlar om händelseanalyser och IVO.
Jag har själv ingen inblandning i fallet, men jag hade kunnat ha. Historien är inte på något sätt ovanlig. En patient har slutat ta sina läkemedel och försämrats i sitt mående. Patienten och läkaren kommer överrens om att återinsätta läkemedlet och patienten sjukskrivs. Inga konstigheter.
I just detta fallet försöker dock patienten ta sitt liv ett par veckor efter besöket, någonting som var helt omöjligt att förutse, vid besöket på akuten.
Det är nu cirkusen börjar:
– Patienten ”borde ha lagts in” menar händelseanalysen, men inneliggande vård är ju en utlösande faktor för suicid enligt IVO, så det var väl inget bra alternativ.
– Tolken och patienten talade inte samma dialekt vilket ledde till att det inte ”gick att få ett tydligt grepp om patientens status och tankevärld” enligt händelseanalysen. Språksvårigheter kan faktiskt vara ett problem i verkligheten. I detta fall är det dock en efterkonstruktion. Om läkaren i stunden hade upplevt att den inte fick grepp om patientens problembild så hade en ny tolk begärts. Så var inte fallet.
Vi har alltså en ny händelseanalys som (som vanligt) bygger på efterkonstruktioner. IVO är inte nöjda med de efterkonstruktioner som har gjorts, man vill ha fler efterkonstruktioner!
Låt oss sammanfatta historien:
De som gör händelseanalysen, som inte har en aning om hur man förhindrar framtida självmord, har beskrivit händelseförlopp och kommit med åtgärdsförslag. Dessa har granskats an en Chefsläkare, som inte har en aning om hur man förhindrar framtida självmord, och som har godkänt händelseanalysen. IVO, som inte har en aning om hur man förhindrar framtida självmord kräver mer åtgärder vilket leder till att de som från början gjorde händelseanalysen, och som fortfarande inte har en aning om hur man förhindrar framtida självmord, skall inkomma med förslag på nya åtgärder, som kan godkännas av IVO, som inte heller då kommer att ha en aning om hur man förhindrar framtida självmord…
Jag gissar att det leder till en ny rutin
(Läs gärna ”Mer händelseanalyser” 2014-03-01)
dralbinsson 
Intressant inlägg!
Socialstyrelsen/IVO har under årens lopp engagerat sig i frågan och tagit fram riktlinjer för hur arbetet med självmordsnära personer ska bedrivas. Detta är gott och väl, men det finns en oroande tendens i allt detta. Det är att självmord tenderar att bli ett medicinskt problem, framför allt ett problem för psykiatrin. Varje fullbordat självmord uppfattas som ett misslyckande för psykiatrin.
Jag anser att ansvaret för att förebygga självmord inte enbart bör ligga på psykiatrin, då de flesta av riskfaktorerna ligger utanför psykiatrins ansvars- och kompetensområde. Idag vet vi en hel del om ökade riskfaktorer för suicid till exempel ekonomiska problem, brist på gemenskap, alkohol och olagliga droger, diskriminering, kränkningar, mobbning, separationer, trasiga familjer och ensamhet är andra välkända bidragande faktorer, liksom arbetslöshet, och ett uppdrivet tempo på arbetsmarknaden med höga krav på prestation, inte heller detta kan psykiatrin påverka nämnvärt.
Psykiatrin har alltså fått rollen att hjälpligt ställa till rätta det som samhället, myndigheter, arbetsgivare, fackföreningar, domstolar, massmedier och tidsandan ställer till med för enskilda människor. Värderingar i samhället och trender i kulturen utgör oerhört viktiga bakgrundsfaktorer som påverkar hur människor mår psykiskt.
Det är inte logiskt att bara reducera frågan till en psykiatrisk angelägenhet. För att arbetssituationen i psykiatrin ska bli rimlig bör man känna att man har backning från övriga nätverk i samhället, både när det gäller prevention och akutlägen.
Det är ologiskt att göra en händelseanalys efter en suicid eftersom suicid kanske inte berott på ett fel i sjukvården utan snarare på andra ovannämnda bidragande faktorer i sig eller på något annat som varit svårt att förutse.