Den allmänpsykiatriska avdelningen i Växjö

Från och med 2014-05-05 har jag en ny arbetsuppgift. Jag ska vara avdelningsläkare på den allmänpsykiatriska avdelningen, med 16 vårdplatser.

Arbetsuppgiften är inte helt ny. Jag har det senaste ett och ett halvt året besökt avdelningen en dag i veckan för att gå igenom de patienter som tidigare togs om hand av avdelning 24, ätstörningar och själdestruktiva, och också för att underlätta kommunikationen mellan avdelning och öppenvård. Resten av avdelningen har skötts av hyrläkare (en stabil, regelbunden och yrkesskicklig hyrläkare) men ändå en hyrläkare. En nackdel med hyrläkare, oavsett hur kliniskt duktiga och engagerade de är, är att de alltid står utanför kliniken. De arbetar med sin uppgift, inte alltid i samklang med övriga kliniken. Detta är inte enbart hyrläkare som gör så, det finns fastanställda som jobbar i sin egen vrå, men det ingår i upplägget för hyrläkare att de inte är en del av kliniken.

Vad vill jag göra med avdelningen de närmaste åren?

Rond två dagar per vecka
Rent praktiskt kommer jag att vara läkare på avdelningen två dagar per vecka (tisdagar och fredagar). Detta innebär att det inte kommer att vara ronder eller läkarsamtal övriga dagar. Arbetsuppgifter som inte måste utföras av läkare kommer inte att utföras av läkare.
En psykiatrisk insats tar vanligen flera veckor, eller ibland månader, innan den går att utvärdera. Dagliga läkarsamtal blir bara förvirrande.
Att minska rondtiden borde frigöra minst en halv tjänst som kan läggas på patienttid istället. (I genomsnitt deltar sju medarbetare på ronder som tar ca en timmes tid. Om tre ronder i veckan försvinner så innebär detta ca 20 timmars arbetstid som läggs på direkt patientarbete)

Fastställda vårdtider
Tidigt i vårdförloppet skall hela behandlingsupplägget fastslås. Läkemedel, uppföljning efter avdelningstiden och utskrivningsdatum. Som patient ska man inte behöva oroa sig för att bli utskriven i förtid. Man ska heller inte vårdas med allt för långa vårdtider då detta leder till hospitalisering. Man ska också ha en god möjlighet att förbereda sig inför den dagen då man ska gå hem.

Fokus på utskrivningen
Jag vill ha en generell inställning hos all personal att det viktiga är inte vad som händer på avdelningen. Det viktiga är vad som händer efter avdelningstiden. Det viktigaste arbetet är att se till att uppföljning, efterbehandling och eventuella kommunala insatser fungerar.
Det anses av tradition vara ett misslyckande att en patient blir återinlagd efter att nyligen ha blivit utskriven. Detta är inget misslyckande, det är så psykiatrisk sjukdom ter sig!

Fokus på psykiatri
På avdelningen ska vi ägna oss åt att diagnostisera och behandla psykisk sjukdom, samt planera för eftervård av densamma.

Tydliga behandlingsuppdrag
Personal och patienter skall tidigt i vårdförloppet veta vilket problem eller vilken diagnos som ska behandlas. Man ska veta hur behandlingen ska gå till och vad det ska leda till. Man ska också veta under vilken tid behandlingen är tänkt att pågå.
Vi ska undvika dagliga bedömningar och plötsliga kast i behandlingsstrategier. Diagnostisera – behandla – avvakta – utvärdera!
Vid hemgång ska patienter ha med sig ett utskrivningsmeddelande där det tydligt framgår vad som har behandlats, hur det har behandlats och vilken uppföljning som är planerad.

Del av vårdkedjan
Avdelningen ska ses som en naturlig del av vårdkedjan, och helst som en tillfällig parentes i vården. Den fasta vårdkontakten i öppenvården (och om det finns en fast läkare i öppenvård) ska kontaktas tidigt i förloppet och vara delaktig i behandlingsupplägg och planering. Vården skall i mesta möjliga mån styras från öppenvården. Avdelningen arbetar på uppdrag av öppenvården, och i nära samarbete med kommunerna, som också räknas som en del av vårdkedjan.
Detta kräver ödmjukhet av personalen på avdelningen…

Bort med suicidperspektivet
Slutenvård har ingen suicidminskande effekt, tvärtom. Det är aldrig ett argument att vara på vårdavdelning av den enda orsaken att det finns risk för självmord.
Däremot kan det vara ett argument att vara på avdelning om man har en behandlingsbar psykiatrisk diagnos, och denna medför en självmordsrisk.
Suicidalitet i sig är ingen behandlingsbar psykiatrisk diagnos

Öppen avdelning
Vård bör bedrivas frivilligt. Allmänpsykiatriska avdelningen är idag en låst avdelning. Som patient får man inte lämna avdelningen (för en promenad, en nypa luft, att gå till kiosken…) om detta inte godkänts av läkare. Det finns ingen vetenskapligt belagd fördel med att ha en låst avdelning. Vården blir inte bättre, självmorden blir inte färre. Ibland kan det finnas juridiska argument att ha en låst avdelning, vissa patienter vårdas i perioder på tvång, men varför ha en låst avdelning annars?
Min inställning är att tvångsvård och låsta avdelningar föder ansvarslöshet och självdestruktivitet. På sikt ska avdelningen vara öppen.

Minska bruket av v.b.-mediciner
Tillfällig ångest och tillfälliga sömnproblem måste inte behandlas med vid-behovs-mediciner. Vid-behovs-mediciner tenderar att ersätta vanlig omvårdnad vilket jag ser som en nackdel.

Fler direktinläggningar och planerade inläggningar
Majoriteten av patienterna som är inneliggande på avdelningen är kända patienter som redan följs av allmänpsykiatrin. Vid försämring i grundsjukdomen bör det ske en planerad inläggning där vårduppdraget redan är bestämt. Dramatiken att komma kvällstid till en akutmottagning har ingen läkande effekt. Om patienten har kommit överrens med sin läkare i öppenvård om en planerad inläggning med ett fastställt uppdrag och fastställt utskrivningsdatum så blir vårdtiden kortare.
För att kunna ha planerade inläggningar så behövs det lediga platser på avdelningen. Detta får man med fastställda vårdtider.

Detta kommer att innebära en rejäl arbetsinsats den närmaste tiden. Till viss del måste jag dra ner på arbetet i öppenvården under en period. Det kommer också att innebära en stor omställning för avdelningspersonalen, och även för patienterna. Jag räknar dock med att vinsterna på sikt kommer att vara värt besväret.