Höjd kunskapsnivå önskvärt inom suicidprevention
Visst vore det önskvärt med höjd kunskapsnivå inom suicidpreventionen. Tänk om vi faktiskt hade någon insats som vi visste fungerade och som vi kunde använda när vi anar en förhöjd risk för självmord.
I denna artikel sammanfattas det vetenskapliga underlaget på ett bra sätt. Kortfattat står det:
– Det finns svagt vetenskapligt stöd för att läkemedlen Litium och Leponex har en suicidminskande effekt.
– Det finns inget vetenskapligt stöd för att något annat läkemedel har en suicidminskande effekt
– Det finns visst vetenskapligt stöd för att DBT vid självskadebeteende minskar risken för självskada, men inget stöd för att det minskar risken för suicid
– Det finns inget vetenskapligt stöd för att någon psykoterapeutisk insats i övrigt har suicidminskande effekt
Man kan komma ihåg att läkemedel och terapier är de insatser som psykiatrin har att erbjuda som behandling. Ingen av de insatserna har alltså vetenskapligt bevisad effekt mot suicidalitet.
Höjd kunskapsnivå önskvärt inom suicidprevention
Är detta dystra uppgifter?
Kanske. Å andra sidan så får vi en välbehövlig ödmjukhet inför uppgiften. Vi vet inte vad som är rätt att göra för att förhindra självmord, men det kanske ger oss ett starkare argument att göra det vi faktiskt vet att vi kan, behandla psykisk sjukdom och beroendeproblematik.
Händelseanalyser efter suicid blir ju däremot helt meningslösa. Vem kan säga vad som gjordes fel när vi inte vet vad som hade varit rätt?
dralbinsson 
Intressant inlägg!
Det finns en risk för självmord som måste uppmärksammas när man arbetar med psykisk sjuka människor. Det betyder inte att psykiatrin ensam ska ansvara för detta stora samhällsproblem. De flesta av riskfaktorerna ligger utanför psykiatrins ansvars- och kompetensområde.
Många som begår självmord är inte psykiskt sjuka och även om de är det, så är det inte säkert att de har kontakt eller vill ha kontakt med den psykiatriska vården. Man ska heller inte utgå ifrån att det enbart är psykisk sjukdom som ligger bakom ett självmord. Ensamhet, arbetslöshet, brist på gemenskap, ekonomiska problem, hotande eller pågående separation från partner etc. kan vara väl så viktiga orsaker både hos dem som är patienter och som inte är det.
Självmord är i stort ett samhällsproblem men när socialstyrelsen/ivo tar fram ovetenskapliga riktlinjer för hur arbetet med självmordsnära personer ska bedrivas. Risken är stort att självmord tenderar att bli ett medicinskt problem, framför allt ett problem för psykiatrin.
Läs artikeln ”Osystematisk litteraturgenomgång om suicidprevention riskerar att leda vilse” av Göran Isacsson överläkare, docent, Affektiva mottagningen, Psykiatri Sydväst, Stockholm.
Göran Isacsson skriver ett debattsvar till ovanstående artikel. I sin artikel kritiserar han de tre författarnas artikel som han anser ger en missvisande bild av forskningsläget. Mer resurser borde läggas på behandlingen av depressionen eftersom det visat sig mest effektivt i att förebygga självmord. I anslutning till artikeln har Mittendorfer Rutz, Wasserman och Stain skrivit en replik där de menar att Göran Isacsson har fel och att de vill se en bred och individualiserad satsning på självmordsförebyggande åtgärder.
Hej!
Tack för detta lästips.
Jag tycker Isacson och Mittendorfer Rutz/Wasserman/Stein på ett tydligt sätt visar att studien kan tolkas på två helt olika sätt, vilket ju ofta är fallet då evidensgraden på studien är låg.
Att behandling av depressionssjukdomar, med moderna antidepressiva läkemedel, skulle ha en suicidminskande effekt är troligt och det finns mycket som talar för att så är fallet.
Ökningen av förskrivning av moderna antidepressiva sammanfaller väl med minskningen av genomförda suicid under nittiotalet.
Att ansvarshöjande och identitetsstärkande psykosociala insatser skulle ha en suicidminskande effekt är också troligt som jag ser det.
Dock är det aldrig detta som belyses vid en eventuell händelseanalys. Det utförs inga händelseanalyser som konstaterar att ”patienten hade erbjudit antidepressiv behandling och psykosociala insatser – således har insatserna varit adekvata”.
Det är ganska tydligt att den vetenskapliga expertisen faktiskt inte vet vad som är rätt och fel.
Ja, det är tydligt att den vetenskapliga expertisen inte vet vad som är rätt och fel.