En ovanligt lat gosse

Det var en gång en ovanligt lat gosse. Han tyckte inte om tråkigt arbete och det värsta han visste var onödigt arbete.
Som av en slump hade den late gossen kommit in på läkarlinjen och läste till läkare. Sista året skulle alla studenter på kursen göra varsitt forskningsprojekt. Den late gossen tyckte detta lät både tråkigt och onödigt. Han ville gärna smita från uppgiften.
Istället kom han på idén att göra ett kompendium om klinisk kemi, d.v.s. en liten skrift som skulle kunna användas i utbildningssammanhang. Idén var inte helt dum. Det handlade om vilka blodprover som en läkare kan ordinera och vad de olika blodprovssvaren kan tyda på för sjukdomstillstånd.
Den late gossen fick slita ganska hårt för att få ihop sitt kompendium och kom inte undan så mycket arbete som han hade hoppats.

Många år senare ringde den late gossens handledare upp. I motsats till den late gossen var hon både flitig och kompetent. Under flera år hade handledaren, Doris, och hennes medhjälpare, Christian, gjort en riktig bok av kompendiet. Handledaren Doris, som också var en vänlig kvinna, undrade om den late gossen ville stå med i förtexterna som medförfattare. Den late gossen, som inte hade skam i kroppen, tyckte att det var en ganska bra idé, att få ta åt sig äran av någon annans arbete, medan han själv bara hade rullat tummarna under flera år.

Klinisk kemi

Så gick det till när jag, på sätt och vis, blev publicerad i bokform…