Händelseanalyser och rutiner

I dagens Smålandsposten läser vi följande rubrik:
Man tog sitt liv efter utskrivning från klinik

Återigen en tragisk historia om en man som har tagit sitt liv efter kontakt med psykiatrin. Jag var själv inte inblandad i händelsen, men hade kunnat vara.
Lex Maria-anmälan är gjord, det är ju fortfarande lag på att detta ska göras om ett självmord inträffar inom en månad efter kontakten med psykiatrin. I händelseanalysen konstateras att bedömning är gjord och omhändertagandet var korrekt. Men sedan kommer något märkligt:

”De noterar dock att någon anhörig till mannen inte var med vid utskrivningssamtalet. Enligt landstingets rutiner ska någon anhörig vara med vid det samtalet och de medger att det är en brist.
Landstinget har redan påbörjat arbetet med att förbättra rutinerna. Enligt dem själva finns redan rutinerna men de behöver påminnas om och implementeras”

Undrar vem som hittade på det här? Var det reportern? eller de som utfört händelseanalysen? Det finns nämligen ingen sådan rutin. Det kommer heller aldrig att finnas någon sådan rutin. Det bryter nämligen mot sekretesslagen. Kliniken kan heller inte skriva rutiner för hur anhöriga ska agera, om anhöriga inte har möjlighet att komma blir en sådan rutin omöjlig att upprätthålla. Man har rätt att söka sjukvård i Sverige utan att anhöriga kommer att kontaktas rutinmässigt då man skrivs ut.
Däremot finns det en önskan och en vilja från kliniken att engagera anhöriga i vården, och detta finns nämnt i ett antal klinikdokument. Fortfarande bestäms detta ytterst av patientens önskan och vad som är praktiskt möjligt.

Redan för 10-15 år sedan menade dåvarande chefsläkaren för psykiatrin (den läkare som har övergripande ansvar för att vården bedrivs säkert) i en händelseanalys att felet som begåtts, vid det tillfället, var att anhöriga inte hade kontaktats innan utskrivning. Felet var alltså att ansvarig läkare inte hade brutit mot sekretesslagen. Det är en märklig specialitet man jobbar inom där det kan vara fel att följa lagen.
Därefter har vi haft ett par händelseanalyser där man menar den raka motsatsen: att anhöriga har blivit för mycket involverade.

Att följa rutiner anses vara bra och det är ganska vanligt att ett fel som tas upp i en händelseanalys är att rutiner inte har följts, som i exemplet i dagens Smålandspost. Dock har vi, på vuxenpsykiatrin i Kronoberg för flera år sedan, haft en händelseanalys som menade motsatsen där med: att rutinerna hade följts ”för strikt”.

När händelseanalysen (efter suicid) drar igång vet man aldrig var det slutar. Antingen gjordes för mycket eller lite. Men det är ingen som säger vad som är för mycket eller för lite innan något händer – man väntar till olyckan har varit framme.