Yatzy – ett kaotiskt spel

Jag har i tidigare inlägg diskuterat kaosteori och kaotiska system. Som exempel på kaotiska system har jag tagit finansmarknaden, meteorologin, och suicidologin. Kaotiska system definierar jag som system där det finns så många och oförutsägbara variabler att resultatet på detaljnivå eller på kort sikt inte går att förutspå.
Ingen ekonom kan förutspå viket värde en särskild aktie kommer att ha exakt hundra dagar in i framtiden, ingen meteorolog kan förutspå exakt vilket hus som kommer att träffas av blixten under ett år. Därför är dessa system kaotiska.
Ett kaotiskt system ser ut som slump, och är att jämställa med slump i det korta perspektivet. I det längre perspektivet eller med mindre fokus på detaljer, så kan mönster ofta ändå urskiljas.

Tärningsspelet Yatzy går ut på att man kastar fem (sexsidiga) tärningar och ska försöka få ihop olika kombinationer av siffror. Om alla siffror blir lika (till exempel fem stycken 3:or) så kallas resultatet för just Yatzy, vilket ger mest poäng. Oddsen för att slå Yatzy på första försöket är 1:1296.

Första tärningsslaget är i stort sett slump. Från ett kaosteoretiskt perspektiv kan man dock hävda att: om det var möjligt att förutspå exakt hur tärningarna ligger i handen, exakt vilket vikt och form de har, exakt fallhöjd till bordet, exakt hur de kommer att studsa, så skulle resultatet gå att förutspå.

Vissa människor använder olika trick för att styra resultatet. Tärningarna skakas intensivt, de kastas med en särskild knyck på handen, de kanske ska kastas från en viss höjd, de får inte studsa mot något på bordet. Innan slaget kanske man blåser på tärningarna eller viskar till dem vilket resultat man vill att de ska visa. För den vetenskapligt lagde kan detta beteende te sig något märkligt. Det finns ingen studie som visar att tärningar som man viskat ”slå sexor” till oftare visar sexor som resultat jämfört med tärningar som man kastat medan man var tyst.

Den vetenskapligt lagde skulle tycka det var märkligt om det plötsligt tillkom en rutin som beskrev hur tärningar skulle kastas och vad som eventuellt skulle viskas (eller blåsas) till tärningarna i syfte att slå fler Yatzy.
Den vetenskapligt lagde skulle tycka att det var ännu märkligare om det plötsligt bestämdes att det skulle skrivas en avvikelse var gång som tärningsslaget utmynnade i att alla tärningarna visade olika siffror (d.v.s motsatsen till Yatzy).
Den vetenskapligt lagde skulle tycka det var oerhört märkligt om det utfördes en händelseanalys efter vart ”misslyckat” slag där någon utsedd administratör konstaterade att ”Handen var fel vinklad vid kasttillfället, tärningarnas fallhöjd var för stor, rutinen för att blåsa på tärningarna hade inte följts och det hade inte utförts något strukturerat viskande till tärningarna innan tärningskastet”.

Själv har jag just denna vetenskapliga läggning, Kaotiska system kan inte förstås utifrån enstaka händelseanalyser.