ECT

ECT – (Electro Convulsive Therapy) är psykiatrins kanske mest effektiva behandling alla kategorier, och samtidigt den behandling som ger minst biverkningar.

Utförande:
Kortfattat går behandlingen till så att patienten sövs under ett fåtal minuter. Med hjälp av en elektrisk impuls utlöses ett generellt krampanfall som varar 30-60 sekunder. Behandlingen upprepas i initialfasen tre gånger i veckan, under ett antal veckor.

Indikation:
Behandlingen lämpar sig bäst för djupa depressioner, melankoliska tillstånd och katatona tillstånd. Behandlingen kan prövas vid terapiresistenta depressioner av måttlig karaktär och vid vissa psykotiska tillstånd.

Effekt:
Om behandlingen ges vid snäv indikation är den botande effekten 90% eller där över. I Sverige idag behandlas ca 4000 patienter årligen där ca 80% blir hjälpta av behandlingen. Vanligtvis syns begynnande positiva effekter redan efter 3-6 behandlingar. Efter 9-12 behandlingar brukar patienten vara helt, eller näst intill, återställd.
ECT har inte alltid en permanent botande effekt som enskild behandling. Efter den initiala behandlingen är det därför klokt att ge fortsatt behandling för att undvika att patienten åter sjunker ner i depression. Denna behandling kan bestå av antidepressiva läkemedel och/eller utglesande ECT-behandlingar.

Biverkningar:
Det finns få biverkningar av ECT-behandling. Den biverkan som brukar nämnas är den minnesstörning som brukar finnas timmarna efter att behandlingen har givits. I enstaka fall ses en längre minnesstörning som kan finnas kvar dagar eller till och med veckor efter behandlingen.
Man bör dock vara medveten om att minnesstörning också är ett delfenomen i depressionssjukdomen och att minnet ofta är det som återkommer sist vid behandling av depressionen. D.v.s. även vid botande behandling med läkemedel kan minnesstörning förekomma efter att stämningsläget är återställt till normalnivå.

Föreställningar:
ECT-behandling har fått ett oförtjänt dåligt rykte hos allmänheten. En delförklaring till detta är säkerligen filmer som Gökboet och dokumentärer som Uppdrag Granskning om ECT. En annan förklaring är säkert de patienter som upplevt obehag i samband med behandlingen eller de som upplever kvarstående besvär efter att ha genomgått behandling. Vid sökningar om ECT på nätet handlar de flesta träffar om de upplevda negativa effekterna av ECT-behandling.
Tyvärr sätts de negativa effekterna sällan i relation till det oerhörda lidande som en djup depression innebär. Man bör inte glömma att djupa depressioner för 70 år sedan var kroniska, djupa lidanden utan någon form av behandling över huvud taget. Idag finns det fortfarande samma depressioner som inte är botbara med andra medel än ECT.

Utmaningar:
Det finns naturligtvis förbättringsområden inom ECT-behandlingen. Framför allt rör detta sig om information till patienten, och närstående, före och efter behandlingen. (Information till patienten före behandlingen är problematisk eftersom patienten då befinner sig i en djup depression och informationen kan färgas av patientens sinnesstämning).
Omhändertagande och behandlingsmiljön, före och efter själva behandlingstillfället kan naturligtvis också förbättras. Uppföljningen av given behandling är inte heller optimal på alla platser i landet.
Behandlingsindikationen är ytterligare ett förbättringsområde. Ibland ges ECT på vidare indikationer än vad behandlingen är till för. ECT-behandling av personlighetsstörning eller neuropsykiatriska tillstånd brukar inte vara effektivt. Det kan dock vara svårt att differentiera mellan stort illabefinnande vid personlighetsstörning och djup, egentlig depression.