Var femte självmord kopplat till arbetslöshet
En ny studie om orsaker som kan leda till självmord publicerades i veckan. Jag har inte läst studien och refererar här till nyhetsartikeln.
Var femte självmord kopplat till arbetslöshet
Enligt artikeln skulle alltså vart femte självmord vara kopplat till en psykosocial faktor, nämligen arbetslöshet. Det här är verkligen ny kunskap och går i stort sett tvärt emot vad som idag är praktiskt förfarande inom suicidpreventionen.
Det här är viktig kunskap säger experten på förebyggande av självmord, Danuta Wasserman från Karolinska Institutet. Men man ska komma ihåg att självmord ofta har flera orsaker.
– Vi vet att de som tar livet av sig inte gör det på grund av en enda orsak. Arbetslösheten kan bli den sista droppen i den totala livssituationen.
Framför allt är det här pinsam kunskap för Professor Wasserman. Wasserman har drivit en teori att självmord är en följd av depression, vilket vanligen ses som ett sjukdomstillstånd. Detta har lett till ett fokus på suicidriskbedömningar (med påföljande inläggningar och övervakningar) samt läkemedelsbehandling och psykoterapi. Händelseanalyser efter självmord tittar bara på sjukvårdens agerande, det ägnas aldrig en tanke på utlösande faktorer. Det saknas helt kunskap och metoder för handlägga psykosociala faktorer bakom självmord.
Wasserman försöker rädda sin teori genom det gamla argumentet att suicidprevention är ett komplext problem: -”…de som tar livet av sig inte gör det på grund av en enda orsak”.
Det är avgörande med insatser för de som blir av med jobbet, säger professor Danuta Wasserman.
– Åtgärder för personer som blir arbetslösa eller varslade så att de kan tala med andra i samma situation. Det värsta är att inte tala med någon och låsa in sig i sin desperation och depression.
Från psykiatrins sida så är detta tomma ord. Vad vi behöver veta är HUR vi ska prata, för att undvika självmord. Wasserman borde antingen beskriva detta eller vara tydlig med att hon inte vet. Om Wasserman hade varit ärlig och tydligt deklarerat: -”Vi vet inte idag hur vi ska undvika självmord i befolkningen”, så hade vi kanske haft bättre studier och därmed mer kunskap. Genom att hålla sig fast vid gamla, icke bevisade, teorier så har kunskapsutvecklingen hindrats.
I studien har man tittat på en viktig psykosocial faktor, arbetslöshet. I verkligheten ser vi som arbetar med patienter ett antal andra faktorer som har liknande inverkan: relationskriser, ålderskriser, identitetskriser, kränkningar…
Tänk vilken kunskapsbas man hade kunnat bygga upp om man hade valt att titta på detta vid händelseanalyser efter suicid.
Ett stort bekymmer för suicidpreventionen är det allt mer luddiga begreppet ”depression”. Begreppet pendlar mellan att betyda allt från att ”må dåligt” till den medicinska/biologiska diagnosen.
Jag hoppas att denna studie följs av fler så att samhället i framtiden kan hitta verksamma metoder att hjälpa de människor som hamnar i suicidnära tillstånd.
dralbinsson 
Mycket bra inlägg!
Arbetslöshet är inte psykisk sjukdom och bör inte behandlas inom specialistpsykiatrin. Där har psykiatrin inte heller så mycket att erbjuda. Arbetslöshet är ett samhällsproblem och är arbetsmarknads ansvarsområde.
Andra patienter som söker hos psykiatrin kan vara sådana som visat psykiska symtom på grund av olika stressmoment. Till exempel omvälvande livshändelser, separationer och förlust kan förutsätta människan i ett krisläge som kan skapa meningslöshetskänslor och en förtvivlan som slår under skyddsmekanismerna. Alkohol och droger kan ytterligare bidra till att man tappar kontrollen. Det är svårt att veta vem som kan komma att reagera så här. Man bör vara uppmärksamma när man har att göra med människor som t ex. varit med om olyckshändelser, dödsfall i familjen, framför allt när barn har omkommit, men egentligen problematiken inte har någon direkt sjukdom.
En grupp i samhället som ofta anger sämre psykisk hälsa är hbtq-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner). De upplever sig ofta som marginaliserade och vid sidan av majoritetssamhället. Sexuell läggning har inte hellre direkt med psykisk sjukdom att göra. En annan grupp i samhället som ofta anger sämre psykisk hälsa är personer i samband med anhållanden, häktning eller fängelsevistelse, som innebär en stor kris i människans liv.
Det finns en risk för självmord som måste uppmärksammas när man arbetar med psykiskt sjuka människor. Det betyder inte att psykiatrin ensam ska ansvara för detta stora samhällsproblem.
Jag fortsätter att filosofera…
Du skriver ” Från psykiatrins sida så är detta tomma ord. Vad vi behöver veta är HUR vi ska prata, för att undvika självmord”. Jag håller helt med att Wasserman borde antingen beskriva detta eller vara tydlig med att hon inte vet. Som behandlare kan man bli en expert. Men som expert är det av avgörande betydelse att veta att man inte vet bäst. Att vara en expert innebär således att känna till och praktisk expertkompetensens begränsningar. Filosofen Åge Wifstad (1994) påminner oss om just det i en klok och initierad text och han avslutar med anekdoten om hur Sokrates reagerade när han fick höra att oraklet i Delfi hade utnämnt honom till den visaste av alla. Sokrates kom fram till att det nog var sant att han med rätta kunde kallas den visaste av alla eftersom han var den ende som visste att han ingenting visste. Sokrates spetskompetens bestod i ”vetskapen om den egna ovetskapen”, det vill säga vetenskapen om sina egna begränsningar.
Referens till min kommentar:
Wifstad, Åge (1994) Ekspertkunnskapens begrensninger. Tidskrift for den Norske Legeforening nr. 30 1994; 114: 3678-80, (3 s)