Frankrike lagstiftar för att förebygga anorexi

Mycket bra inlägg!

Detta är ett uppseendeväckande beslut inte minst med tanke på att Frankrike är modelandet och har världens främsta modeagenturer och modeskapare. Jag antar att det inte var helt lätt för de franska politikerna att få modebranschen att acceptera lagen. Därmed är Frankrike det fjärde landet i världen som har förbjudit anorektiska modeller.

Jag tror inte heller att avmagrade modeller är den enda orsaken till anorexia nervosa hos unga kvinnor. Eftersom ätstörningar drabbar fler kvinnor än män, och har identitet och kroppsbilder som teman, är det inte förvånande att många författare anger den senmoderna kulturens ramar för kvinnlig identitetsutveckling som en grundläggande orsak. Flickor och kvinnor utsätts för nya och motstridiga krav.

Sambanden mellan kultur och ohälsotillstånd är komplexa. Beskrivningarna av kulturella förhållanden som riskfaktorer blir ofta ytliga och reduktionistiska. Kultur jämställs ofta med smala skönhetsideal och reklam. Flera forskningsstudier har påvisat ett samband mellan bantning och ätstörningar. Men många kliniker vet att även om skönhetsidealen är centrala för vissa patienter så är de för andra ganska irrelevanta i deras bild av sin störning och dess orsaker. En alltför snäv definition av vilka kulturfaktorer som har ett samband med ätstörningar kan lätt dölja andra betydelsefulla, men mindre uppenbara förhållanden. Ätstörningar är ofta uttryck för svåra problem kring identitetsskapandet, kring att vara någon och bli ”sig själv”.

Ur ett vidare perspektiv framträder istället sambanden mellan snabba samhällsförändringar och alltmer flytande och osäkra ramar kring identitetsskapande. Man kan se en generell förskjutning från ”inifrånstyrda” till ”utifrånstyrda” kulturformer, där jämförelser med andra och anpassning till normer och värderingar har fått en allt större betydelse för självbilder och självdefinitioner. Det här utmärker som helhet den västerländska kulturutvecklingen under senare tid, men är också ett särskilt framträdande drag hos personer med ätstörningar. Gränser är centrala för identitetsskapande. Identitet baserar sig på förmågan att skilja ut sig själva från andra. I komplexa kulturer som vår egna får kroppen en mer framträdande roll som symboliskt språk, just i kraft av sin konkretion. Kroppen blir allt viktigare för att markera identitet och personlighet. En person som har svårt att få kontakt med sig själv inifrån blir tvungen att uppfatta sig själv utifrån. Kroppen upplevs som den sista möjligheten till gränsmarkering i snabbt föränderliga kulturer. Gränser förutsätter materiella tecken. Regler, ritualer, lagar och tabun är kulturens teckenspråk. Ätstörningens konkreta hunger kan tolkas som en hunger efter det konkreta. Gentemot det diffusa upprättas en förkroppsligad gräns.

En mer helhetlig kulturell förklaring till ätstörningar bör således se längre än de massmediala skönhetsidealen. Varför vi är så måna om att följa normer och ideala är minst lika intressant, om inte intressantare än vilka ideal som förmedlas. Ur det perspektivet kan man diskutera identitetsskapandets villkor på följande arenor: 1) Den moderna kulturens krav på självförverkligande och subjektskonstruktion som autonom individ i ett klimat av många och motsägelsefulla krav. 2) könsspecifika betingelser för identitetsskapande. 3) Familjen som kulturförmedlare; hur påverkar förändringar i familjerelationerna identitetsskapandets villkor t ex. förändrade relationer mellan generationerna och förändrade auktoritetsförhållanden. 4) Konsumtionskultur.5) Massmedias inflytande, dess kroppsestetik och hälsokultur. 6) Förändringar av matvanor och måltidskulturer. 7) Utbildningsinstitutionernas och arbetslivets ökade krav på flexibilitet och rörlighet.