Psykisk sjukdom och våldsbrott
I en era när kvällspressen vill göra pengar på upprörande reportage om psykiskt sjuka som begår våldsbrott, så kommer en sansad artikel om det vetenskapliga läget. Vetenskapen tvingar oss åter att lämna våra fördomar och enkla förklaringar. Den psykiskt sjuke är mindre benägen att begå våldsbrott. Däremot finns det samverkande faktorer, som ändå gör att den psykiskt sjuke har större risk att begå dessa brott. Det rör sig om samverkande faktorer som går att arbeta med och som på sikt skulle kunna minska antalet våldsbrott.
En satsad krona på alkohol- och drogbehandling, ger med stor sannolikhet en bättre vinst än en satsad krona på akuta bedömningar. Det är inte lika dramatiskt, sensationellt eller glamouröst, men det ger det önskade resultatet.
dralbinsson 
Intressant inlägg!
Ja, av massmedia kan man lätt få intrycket av att det begås en mängd sådana svåra våldsbrott och därtill av personer som är psykiskt sjuka. Men så är inte fallet. Det är ett litet antal patienter som har en förhöjd våldsbenägenhet och inte ens de är ”farliga” i alla situationer.
En satsad krona på akuta bedömningar är inte lösning till drog- och alkoholmissbruk problematiken. Bedömningar/behandlingen blir under sådana omständigheter symtominriktad eller fokuserad på att skydda patienterna och deras omgivning.
En patient som inte vill se allvaret i sitt destruktiva drickande/intagande eller ta till sig fakta om vilka konsekvenser ett fortsatt missbruk kan leda till, är nästa omöjlig att hjälpa i det skedet. Man bör även se till att man inte blir en ”möjliggörande” läkare som skriver ut lugnande och sjukskriver när personen själv borde få ta konsekvenserna av sitt drickande/intagande. Jag tror också för att behandling mot drog- och alkoholmissbruk ska lyckas långsiktigt måste många faktorer samverka.
Hej, ville bara lämna ett avtryck efter att ha scannat arkivet i din blogg. Tack för många kloka, modiga o insiktfulla inlägg. Särskilt om kontrollmyndigheternas agerande, läs IVO, och bristande utredningsmetodik, haltande händelseanalyser som du beskriver känner jag igen.
Hälsar Annica