Senaste veckornas händelser…
Det har varit ovanligt händelserika veckor, och en lägre aktivitet på bloggandet.
9/11 blev det klart att jag ska återuppta arbetet som Medicinsk ledningsansvarig (MLA) på allmänpsykiatriska enheten. Jag hoppade av uppdraget i april av lite olika orsaker. Återupptar arbetet 1. december.
10/11 var jag på SYLFs (Sveriges Yngre Läkares Förening) utdelning av årets handledarpris. Jag var själv nominerad, vilket alltid är en stor ära.
12/11 kom insändaren i SMP med frågor direkt till läkargruppen. Turligt nog hade vi läkarmöte samma dag så vi kunde snabbt författa ett svar med klinikens läkare samlade. (förra inlägget)
Senare på kvällen var jag i Lund och föreläste om självdestruktivitet och vårdfilosofi för KdK.
13/11 inträffade de tragiska dåden i Paris vilket inte direkt påverkade mitt arbete, men som ändå upptog mina tankar den helgen.
19-20/11 hade vi läkardagar då vi i inspirerande miljö planerade fortsatt arbete på kliniken.
21/11 var jag jour och hade förmånen att få bistå polisen i Växjö i ett par ärenden. Polisen och psykiatrin är rätt nära samarbetspartners under jourtid och för mig är det är högt prioriterat att det samarbetet flyter.
Den gångna veckan har jag återigen fått medverka i Smålandsposten. 23/11 fick jag spy lite offentlig galla över Lex Maria-anmälningar och 27/11 fick jag uttala mig om självskadevården i Kronoberg då SMP gjorde ett reportage om en patient. I huvudsak tyckte jag att jag blev rätt citerad men jag sa inte att suicidriskbedömningar var ”näst intill omöjligt” att göra. Jag sa att det var omöjligt.
Lokalpolitiskt ökade spänningen i onsdags 25/11 då SD röstade för alliansens budget i Regionen. Detta innebär att den styrande röd-gröna minoriteten för styra med en budget som de själva inte valt. Om detta kommer att påverka planerna på psykiatribygget återstår att se.
Min låga aktivitet på bloggen har naturligtvis ingenting att göra med att Fallout 4 släpptes för snart tre veckor sedan. Jag är naturligtvis en alldeles för seriös person för att vara ute och leta efter Diamond City i ett postapokalyptiskt landskap.
dralbinsson 
Vilken intressant och bra blogg.
Grattis till nomineringen!Jag vet inte riktigt vilket som är roligast…
Att leta efter Diamond City eller kolla på
Trevor Noah – African American.
Med vänliga hälsningar/Hobbypsykologen
Bra inlägg!
Många innehållsrika händelser men jag väljer att fokusera på polis och psykiatri samarbetet. Samarbetet mellan polisen och sjukvården/psykiatrin när det gäller handräckning har länge kantats av problem.
Om en läkare utanför den psykiatriska akutmottagningen gjort bedömningen att en patient behöver vårdas enligt tvång och skrivit ett vårdintyg, ska denna läkare se till att patienten transporteras till den psykiatriska akutmottagningen för fortsatt handläggning med beslut om kvarhållning och intagning, såvida patienten inte är i behov av akut somatisk vård. Läkaren behöver bedöma om transporten kan ske med stöd av medföljande personal, i ambulans, och om poliskort behövs. Polisen kan även på eget initiativ transportera patienter till en vårdinrättning för vårdintygsbedömning.
Men flera poliser anser att deras tjänster har missbrukats under många års tid. Emellanåt upplever polisen det som att man beställer de som en körcentral. Psykiatrin menar att det har hänt att polisen nekat att bistå med polisbil och vid våld på andra vårdsituationer t ex. vid hembesök hos psykiatriska patienter. Våldsamt beteende, där man går över gränsen och lever ut aggressiviteten handgripligen, är förstås i första hand polisärenden.
För att underlätta kommunikationen med polisen har Sveriges kommuner och landsting och vissa regioner utarbetat särskilda blanketter för polishandräckning. En läkare som begär handräckning ska vara mån om att ge polisen relevant information om patienten, dennes förhållanden och om det finns minderåriga barn kring patienten.
Polisförbundet har meddelat att många poliser känner sig otrygga inför mötet med psykisk sjuka. De vet inte hur man ska hantera psykisk sjuka i en akut sammanhang. Hur polisen hanterar situationer och involverar personer med psykisk sjukdom kan göra stor skillnad i personens beteende och vilja att samarbeta. Kanske sjukvården/psykiatrin bör bidra med psykiatriutbildning.
Polisen är en användbar samhällsfunktion som man kan ha nytta av att ha knutit kontakt med innan man behöver anlita den. Finns det en polisstation i närheten är det lätt att bjuda in dem till en träff med personalen. Man kan få deras hjälp att diskutera t ex. hur man ska agera vid hot och våldssituationer. Man kanske kan få direktnummer till någon som går att nå snabbt om man behöver svar på frågor.
Vårdpersonal som arbetar med psykisk sjuka har den dubbla funktionen av att vårda och behandla, men också att tillse att allmänheten och medpatienter inte kommer till skada. Det är ett svårt och ansvarsfullt uppdrag att skapa en hög säkerhet samtidigt som vården och vårdmiljön ska vara hälsofrämjande.
Flera psykiatriska patienter har utagerande, aggressiva och destruktiva beteende och vissa har svårigheter i relation till andra människor. Av detta skäl är det viktigt att vårdmiljön erbjuder möjligheter till träning av dessa tillkortakommande. Vårdmiljöstudier har kunnat påvisa att olika struktur och innehåll i vårdmiljön har olika effekt på olika patientgrupper, men det är känt att lugna vårdmiljöer förebygger våld.