Storhelger och psykiatri

Bra inlägg!

Man kan förundra över vari den ökande psykiska ohälsa har sin grund. I välfärdssamhället är det många som säger mår dåligt fast de har svårt att säga exakt vari felet ligger. Trots social trygghet och ett hyggligt arbete upplever många människor meningslöshet, nedstämdhet, tomhet, ångest/oro, rädsla, tvivel, trötthet, osäkerhet. Egentligen ”borde” de må bra. Sedan många år tillbaka har det i olika sammanhang skrivits om välfärdsmänniskors upplevelse av psykisk ohälsa och sjukskrivning i samband med det.

Min uppfattning är att alla människor, oavsett start i livet, känner ibland tvivel, ångest, rädsla, osäkerhet, trötthet. En väl befäst grundtrygghet/identitet hjälper dock en människa att inte tillåta dessa känslor att ta överhand och växa till att bli en alltför mäktig och underminerande kraft.

Naturligtvis finns det en hel del patienten med psykisk ohälsa själv kan göra för att påverka sin situation till det bättre även under en pågående psykisk ohälsa. Man kan inte vila sig frisk från psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom. Lägger man sig på rygg och väntar på att bli frisk tar det längre tid. Man måste arbeta sig frisk. Man ska kanske göra andra saker än man annars gör, men man ska kämpa emot passiviseringen.

Viktigt att tänka på är regelbundenhet och rutiner. Det låter hur tråkigt som helst, men faktum är att just ett regelbundet liv ger oss en inre stabilitet och stadga som minskar utrymmet för sårbarhet. Är man arbetslöshet måste man vara ännu mer noggrann med att upprätthålla dygnsrytmen och rutinerna. Det är dessutom fysiologiskt ”rätt” eftersom vi samspela med kroppens egna naturliga rytmer. Det är också fysiologiskt ”rätt” att vara fysiskt aktiv. Många arbete är i dag inte särskilt fysiska, och det gör att vår kropp inte naturligt får den träning och dagliga rörelse som den skulle behöva.

Dagens arbetsliv är som den är. Vi kan inte välja och vraka bland arbeten. Vi måste försörja oss och får ta det som finns, men vi måste vara uppmärksamma på vad i arbetet som kan bidra till ökad press, utöver vad arbetsuppgifterna i sig själv ger oss, t ex. mycket övertid, krav på tillgänglighet eller att läsa e-post hemifrån.

Alkohol och andra droger ökar också sårbarheten och kan spela en stor roll för att en psykisk sårbarhet ska slå över i manifest sjukdom. Vad och hur vi äter är ett ännu inte tillräckligt utforskat fält inom psykiatrin.

Flera studier visar att ensamhet och arbetslöshet leder till psykisk ohälsa. I våra dagars storstäder är andelen ensamhushåll över 60 procent, så för många människor blir inte ens en familj något som kan ge sammanhang och mening. Att ha naturlig kontakt med andra människor, ägna sig åt något som ligger utanför de egna bekymren och göra nytta i samhället, kan hjälpa till att bygga upp ett skydd mot påfrestningar. Volontärarbete, klassmorfar, församlingsarbete, idrottsklubbar, fackföreningen, stödperson inom socialförvaltningen, Röda Korset eller politiskt arbete är sådant som kanske kan fånga intresset om man känner sig ensam eller om man vid arbetslöshet och efter pensionering inte har några självklara sysselsättningar att ägna sig åt. Man kanske kan göra en hel del nytta för andra människor. Alla har många tillgångar som andra kan dra nytta av.

Det är även läkarens ansvar för skapande av ohälsa i sjukskrivningskonsultationen. I mötet med patienter som har svårt på ett plan som ligger utanför den medicinska sfären vill läkare i ett slags helhetsperspektiv ändå hjälpa patienten med någon sorts åtgärd som finns i den medicinska arsenalen. I stället för den professionella medicinska tröst som det tyst lyssnande kvarblivandet i det svåra innebär, har många läkare förfallit till att ge kompensation istället för tröst. Den kompensationen har ofta haft formen av en sjukskrivning och inneburit en riskabel medikalisering.

I Sverige finns det enskilda läkare som blivit en sorts ”sjukdomens riddarvakter” och i hög grad av specialisering inom sitt område ”välsignar” sina patienter med den specifika diagnoser man själv är intresserad av. Dessa läkare blir inte sällan hyllade av de patienter som önskar sig en sjukroll och en lång sjukskrivning eller sjukersättning.

I Sverige liksom i flera andra länder i Europa har sjukskrivningar och sjukersättning ökat påtagligt. Det är framförallt de långa sjukskrivningar som ökat och eftersom det då krävs läkarintyg har läkarna och ofta i första skedet allmänläkarna, ett ansvar och en delaktighet i det som skett. En sjukskrivning som gör om vardagliga bekymmer till sjukdom riskerar att fördunkla problemen för den enskilde och lägger problemen i läkaren knä där de ofta inte kan lösas. Om det dessutom är så att sjukskrivningen i sig ibland kan vara till skada för patientens hälsa har en allvarlig medikalisering uppstått.

Det är lätt som läkare att se behovet av att grundligt utreda de medicinska förhållanden som ligger bakom en patients önska om sjukskrivning. Särskilt om patienten inte klarar att återgå i arbetet inom förväntad tid är det vanligt att tänka att det måste vara en annan diagnos. Sökandet efter ”felet” och kanske också en effektiv behandling ligger bakom många av alla ofruktbara remisser som så tydligt bidrar till en skadlig medikalisering.

Att ”knyta ihop den medicinska säcken” och som läkare ge det tydliga beskedet att ”nu har du det så här” är ett avgörande underlag för att patienten ska kunna ta ställning till vad hon/han vill göra med resten av sitt liv och yrkeslivet och ta de första steget mot nyorientering. I utredningsivern är det lätt för både läkare och patient att gå vilse i vårdens alla tänkbara frågeställningar och metoder. Inte sällan finns det en ogynnsam allians dem emellan om att så småningom hitta ”den rätta” som kan bota.

Att vidga perspektivet till områden utanför det medicinska blir avgörande och att som läkare släppa ansvaret när svaret på frågan ligger utanför doktorns inflyttande (”inte doktorns bord”) är egentligen självklart. Är det en allmän pessimistisk eller passiv livshållning, att ha ett okvalificerat arbete, en osäker arbetssituation eller vara arbetslöshet, att se sitt arbete som tungt eller stressigt (oavsett om det verkligen är det), att ha låg utbildning, ekonomiska problem eller låg socioekonomisk ställning, sakna ett stödjande socialt nätverk, ensamhet etc som är problemet är ett jagande efter fördolda medicinska förklaringar både utsiktslöst och fördunklande.