Insatser för att förhindra självmord
I gårdagens SMP skriver lokala socialdemokrater en insändare att de önskar en lokal satsning mot självmord. Man ställer de korrekta frågorna: -”Vad kunde vi ha gjort för att förhindra detta? Hur ska vi hjälpa människor som plågas av självmordstankar?”, men man väntar inte på svaren:
Insatser för att förhindra självmord
Som förslag på insatser föreslår man förändringar i den fysiska miljön, t.ex. ökad säkerhet vid tågräls och broar vilket naturligtvis är möjligt att göra men, vi vet faktiskt inte om det har någon som helst effekt på om människor begår självmord eller inte. Man föreslår också ordentliga utredningar efter självmord, med hjälp av så kallade händelseanalyser. Detta skulle vara värdefullt om det gjordes seriösa händelseanalyser men de analyser man utfört de senaste 15-20 åren handlar bara om att skapa en pappersprodukt för att blidka en inkompetent myndighet – och det minskar inte antalet självmord.
Man föreslår vidare att ”erbjuda utbildningsinsatser för både personal och elever i skolans värld kan det bli fler som känner igen tecken på suicidrelaterade tankar och beteenden”. Detta har testats och studerats men inte konstaterats leda till minskade antal självmord.
Man önskar alltså en satsning på ett behjärtansvärt ändamål men man hoppar över det viktiga steget; att ta reda på -”Vad kunde vi ha gjort för att förhindra detta? Hur ska vi hjälpa människor som plågas av självmordstankar?”. Om kommunen gör denna satsning utan att ha tänkt djupare, så kommer det att resultera i att ett gäng suicidpreventionsprofeter tar rejält betalt för att föreläsa om sina egna tankar och idéer (som saknar vetenskapligt stöd) men som framförs med starkt engagemang. Sedan genomförs några byggprojekt och en utbildningssatsning som leder till att ett större antal ungdomar än tidigare skickas till psykiatrin. Psykiatrin har ingen aning om hur man förhindrar självmord (om det inte rör sig om människor med bipolär sjukdom typ 1, eller schizofreni) och ingen aning om hur man utför händelseanalyser, så resultatet blir att vi skapar en ny generation självdestruktiva patienter.
Om man nu önskar satsa pengar så satsa dessa pengar rätt. Vi börjar med att ta reda på hur vi kan förhindra självmord – vetenskapligt – med studier – med korrekt utförda händelseanalyser!
Korrekt utförda händelseanalyser (när det gäller självmord) utförs på följande sätt:
- Samla in data från var händelse där ett stort antal faktorer av medicinsk och psykosocial karaktär tas med. Beskriv både det akuta förloppet och livsförloppet. Låt närstående och professionella vara uppgiftslämnare.
- Inför ett antal rekommendationer till professionella och undersök, för var händelse, om dessa rekommendationer har efterlevts och om detta påverkade utgången av händelser. (inte den enskilda händelsen utan för samtliga händelser)
- Samla dessa uppgifter i en nationell databas där de kan analyseras för att hitta mönster och samband
Om vi börjar i denna änden så kan vi faktiskt bygga upp en kunskap om vad vi kan göra för att förhindra självmord i framtiden.
…eller så kan vi kasta ut pengar på slumpvisa projekt baserade på lösryckta teorier, utföra händelseanalyser där vi pekar ut enskilda medarbetare för brister i dokumentation samt skapa en ny generation självdestruktiva ungdomar. Då står vi kvar på samma kunskapsnivå om tio år igen och har fortfarande ingen aning om vad vi borde göra.
dralbinsson 
Visst måste det finnas flera undersökningar som gjorts som har någon tanke kring hur man kan förhindra eller förebygga självmord och självmordstankar? Det enda jag kommer att tänka på är att man vet att självmorden sjönk radikalt på få år när man började använda SSRI-preparaten, men de sätts ju snarast in när någon redan mår dåligt.
Hej Jerker och tack för kommentaren.
Det är just det som är problemet. Det finns inga tillräckligt stora studier som visar några effekter alls som samhället kan göra för att minska antalet självmord.
Det finns till exempel inga bevis för att SSRI minskar risken för död i självmord. (Det finns ett tidssamband men det kan förklaras av andra samtida faktorer)
De studier som gjorts är antingen alldeles för små eller har allvarliga brister i trovärdighet.
Ingen vet idag hur man minskar antalet självmord.
Med vänlig hälsning Anders
Vad tror du själv om anledningen till att självmorden minskade när SSRI började användas, är det sannolikt att det berodde på dem?
Verkligen anmärkningsvärt att man inte lägger ner mer på att försöka förstå självmord, även om jag inser att det naturligtvis finns gott om individuella skillnader.
Självmorden i Sverige började minska redan i början av 1980, från en period av ovanligt många självmord under 60-70-tal. SSRI-preparaten kom inte till Sverige förrän första halvan av 90-talet, mer än tio år senare. Självmordstalen fortsatte då att sjunka och SSRI kan ha haft en betydelse för detta – kanske framför allt för att de var mindre farliga att överdosera än tidigare antidepressiva.
Det är mycket olyckligt att det inte görs någon strukturerad, och användbar, forskning på området. Det beror i viss mån på att det är mycket kostsamt, men också för att det anses oetiskt (av någon för mig obegriplig orsak). Det hade varit relativt billigt och enkelt (och etiskt) att använda händelseanalyserna till detta, och kanske var det tanken från början, men det har man inte gjort.
Med vänlig hälsning Anders