Låst avdelning skyddar inte mot självmord
Jag har läst ett otal artiklar med liknande rubriker: ”Patient släpptes ut från psykiatrin – tog sitt liv”. Inom massmedia finns en väl förankrad myt att inlåsning av psykiatriska patienter skyddar patienten mot olika former av självdestruktivitet och i värsta fall självmord.
Samma myt lever inom de psykiatriska klinikerna. Ett otal händelseanalyser har samma budskap (även om det uttrycks annorlunda). Orsaken till självmordet är att ”patienten tilläts permission utan att en strukturerad suicidriskbedömning har dokumenterats”. I händelseanalysen kan man inte direkt nämna att permissionen var felaktig så man uttrycker det istället inlindat att den strukturerade suicidriskbedömningen borde ha lett fram till fortsatt inlåsning av patienten.
De flesta psykiatriska avdelningar i Sverige är låsta idag. En patient som frivilligt söker sig till, och blir inlagd inom, psykiatrin för sitt illabefinnande, vårdas bakom låsta dörrar. Patienten måste få tillstånd av läkare för att få gå ut från avdelningen och finns det ingen läkare på plats så får patienten vänta, ibland i dagar (t.ex. över en helg), för att få komma ut och ta en nypa luft. Detta anses inte vara något märkligt eller konstigt. Inlåsningen sker ju för att förhindra självdestruktivitet och självmord.
En tysk studie, publicerad i Lancet, visar att låsta avdelningar inte skyddar mot vare sig självmord, självmordsförsök eller rymningar. Visserligen kan man argumentera att dessa förhållanden endast gäller i Tyskland. Å andra sidan finns det inte en enda större studie som visar att låsta avdelningar utgör ett skydd för patienten i något land.
dralbinsson 
Bra inlägg!
Den tyska studien visar att det inte fanns någon skillnad i andelen självmordsförsök eller självmord på psykiatriska sjukhus där patienterna hölls inlåsta jämfört med om dörrarna var öppna.
Forskarna väcker viktiga frågor för den psykiatriska vården i länder där man i allt högre grad förlitar sig på att låsta dörrar ska skydda människor/patienter från att skada sig själva eller begå självmord. Vilken betydelse kan ett sådant kunskapsunderlag ha för sjukvården/psykiatrivården, för medicinskt ansvariga chefer och för dem som utarbetar riktlinjer ?
På sjukhus som har som policy att låsa dörrarna skydda mot självmord och destruktiva beteende skapas förmodligen en mer pressande atmosfär som kan minska effekten av behandlingen. Det resulterar i längre vårdtider på sjukhus och att patienten utveckla destruktiva beteende.
Du skriver ”I händelseanalysen kan man inte direkt nämna att permissionen var felaktig så man uttrycker det istället inlindat att den strukturerade suicidriskbedömningen borde ha lett fram till fortsatt inlåsning av patienten.” Vetenskapligt stöd saknas för suicidriskbedömningen, enligt SBU-rapport. Den visar att ”det saknas vetenskapligt stöd för att något skattningsinstrument har tillräcklig tillförlitlighet för att användas för att förutsäga framtida suicid” Vilken betydelse kan ett sådant kunskapsunderlag ha för sjukvården, för medicinskt ansvariga chefer och för dem som utarbetar riktlinjer och vårdprogram ?
Socialstyrelsen/ivo kan inte kräva att kliniker använder instrument som inte är tillförlitliga?