Vårdplaner och hyrläkarstopp
Idag är en spännande dag för vuxenpsykiatrin i Kronoberg. Efter att, i ca ett par års tid, ha deltagit i ett landsomfattande projekt för att bli kvitt hyrläkareländet så har dagen kommit. Tanken har varit att alla landsting och regioner i landet skulle stoppa hyrläkare inom psykiatrin samtidigt vilket skulle underlätta för samtliga. Göteborgsregionen är hyrläkarfria inom psykiatri sedan flera år, Skåne följde efter för något halvår sedan. 2017-09-01 var datumet då alla andra landsting/regioner skulle göra samma sak, men ju närmare datumet har kommit, desto fler har insett att det är tufft att behålla bemanning på alla positioner, helt utan hyrläkare. Flera psykiatriska kliniker har skjutit upp stoppet till en obestämd framtid.
I Kronoberg har vi lyckats hålla kursen hittills och idag är det officiellt dags. Från och med idag (imorgon egentligen, eftersom det är fredag idag) finns det inga hyrläkare på psykiatrin i Kronoberg. Detta är ett stort och viktigt steg för att få en fungerande psykiatri. Däremot är det ingen mirakellösning med omedelbara effekter. Fast anställda läkare är en förutsättning för verksamhetsutveckling. Tillfälliga läkare genererar en vårdapparat som skjuter alla beslut framför sig.
De första effekterna som vi förmodligen kommer att se nu är färre patientbesök till läkare och något längre väntetider till förstabesök till läkare. På sikt kommer vi att se mer stabila medicinska behandlingar vilket resulterar i minskad sjukdomsgrad, och i förlängningen minskat lidande för den enskilde patienten. Det gäller bara att kliniken och landstingsledningen har tålamodet att vänta och förståndet att förstå vad som är skillnad mellan vårdproduktion och vårdkvalitet.
Den andra stora nyheten för dagen, som på flera sätt är knutet till hyrläkarstoppet, är införandet av vårdplaner. Jag har, i tidigare inlägg, beskrivit bakgrunden till varför det behövs vårdplaner och svårigheterna med att få detta att fungera inom psykiatrin. Idag sjösätts officiellt möjligheterna att göra användbara vårdplaner i journaldatasystemet. Liksom med hyrläkarstoppet bör vi inte hoppas på omedelbara positiva effekter. Målet är att 500 (ca 10% av psykiatrins patienter) ska få vårdplaner innan året 2017 är slut. Vinsterna är inte att alla omedelbart kommer att få bättre vård. Vinsterna är att vi nu har ett enkelt, praktiskt verktyg som gör det lättare att hålla fokus i behandlingsarbetet. Detta innebär inte att det alltid kommer att bli rätt och bra. Däremot innebär det att vi snabbare kommer att kunna utvärdera när det inte blir rätt och bra.
Två stora projekt sjösätts alltså idag, som kanske kommer att ge positiva effekter om ett eller ett par år. Detta är betydligt större och viktigare förändringar än det nya psykiatrihuset, där grunden också läggs i dagarna.
dralbinsson 
Jättebra inlägg!
Bra att målsättning är att det inte ska finns hyrläkare på psykiatrin i Kronoberg. På de arbetsplatser som har många hyrläkare blir det mer eller mindre omöjligt att arbeta för bra anställningsförhållanden och läkargruppen blir splittrad, utan kraft och inflytande. Hyrläkarna deltar som regel inte i läkargruppens eller arbetsplatsens inre liv. Husläkarsystemet är inte bra för sjukvårdens utveckling och medicinsk utveckling.
Bra att målsättning är att påbörja med införandet av vårdplaner. Jag har försökt tittat närmare på forskning som finns tillgänglig om vårdplaner. I forskningsläget tycks det finnas en samsyn kring att vårdplaner kan bidra till höjd vårdkvalitet, tidsbesparingar, kostnadseffektivitet och likvärdig vård.
Vårdplan ska utformas i enlighet med vårdprocessen, en validerad problemlösningsmodell i fem steg, bestående av bedömning, diagnostik och målformulering, en plan för vårdåtgärder, genomförande och en avslutande utvärdering av vårdresultat.
Vårdplaner ska dock aldrig användas oreflekterat utan individuella ställningstagande. Patienten ska i alla möjliga fall göras delaktig i beslut om vård och behandling och i utförandet av egenvård.
I forskning framhålls allt oftare behovet av och fördelarna med att vårdplanen integreras i den elektroniska patientjournalen. Forskarna och författarna är eniga om att dagens vårdplaner med nödvändighet måste baseras på vetenskaplig kunskap. I de fall vetenskapliga studier saknas kan istället beprövad erfarenhet åberopas. Hittills har beprövad erfarenhet mestadels avsett personalens beprövade erfarenheter, men i forskning framkommer nu också förslag på att patientens erfarenheter ska tas tillvara vid utarbetande av vårdplaner.
Med höga krav på vetenskaplighet framställs också höga krav på de personer som utses som ansvariga för att utarbeta vårdplaner. I forskning framkommer önskemål om att det skall finnas en nationell och standardiserad metod för utarbetade av vårdplaner. Värdet av att utarbeta nationella vårdplaner för stora patientgrupper har lyfts fram av flera författare.
I studier framkommer också svårigheter och utmaningar med arbete utifrån vårdplaner. Risken för individuella förbiseenden, risken att vårdpersonalen blir mindre reflekterande, minskar sin förmåga till kritiskt tänkande och försämrar sin diagnostiska slutledningsförmåga har framkommit, men tycks vara svårt att leda i bevis. Olika studier pekar i olika riktningar. Flera författare påpekar brister på och lyfter behovet att integrera psykosociala vårdproblem i vårdplanen. Detta gäller även i somatiska verksamheter.
I journalgranskningar ses brister i form av ofullständigt ifyllda vårdplaner, tendenser till dokumentation av ovidkommande uppgifter och dubbeldokumentation. Många författare är eniga om att fler studier behövs för att bättre utvärdera vårdplanernas nytta och effekter på vården. I forskning riktas uppmaningar till alla verksamheter som arbetar med vårdplaner att utvärdera arbetet i termer av patientsäkerhet och uppnådd vårdkvalitet.