Hoppa till innehåll

Transsexualism i ICD 11

juli 28, 2018

Den nya manualen för kodning av sjukdomar har kommit. ICD 10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) byts ut mot ICD 11. ICD 10 har drygt 25 år på nacken och det behövdes en modernisering, inte minst av psykiatrikapitlet. Det finns en hel del att kommentera om den nya klassificeringen, men jag tänkte börja Transsexualism (Gender incongruence).

HA60 Gender incongruence is characterized by a marked and persistent incongruence between an individual’s experienced gender and the assigned sex. Gender variant behaviour and preferences alone are not a basis for assigning the diagnoses in this group.

Diagnoserna i ICD delas in i kapitel där t.ex. neurologiska diagnoser har ett kapitel och endokrinologiska diagnoser har ett annat kapitel. De psykiatriska diagnoserna har också sitt kapitel, vilket gör att koder för psykiatriska tillstånd alltid börjar med bokstaven F. Detta kommer att bytas till siffran 06 i ICD 11.

Det är viktigt att komma ihåg att Diagnoser inte är samma sak som sjukdomar. Bara för att det finns en diagnos betyder inte det att tillståndet är en sjukdom. Tvillinggraviditet (O30.0), Fetma (E66.9) och Extrem fattigdom (Z59.5) är diagnoser men är inte sjukdomar. Diagnoser är koder för att registrera orsaker till sjukvårdsbesök – och måste inte vara sjukdomar även om det vanligtvis är så.

När det så gäller transsexualism så har avvikande (d.v.s. avvikande från den så kallade heteronormen) sexualitet fram till nu kodats under psykiska sjukdomar (börjat med bokstaven F). Homosexualitet kodades för flera decennier sedan som en diagnos, men detta togs bort från ICD 1979. Olaglig, avvikande sexualitet kodas fortfarande, även i ICD 11, under psykiska sjukdomar under rubriken Parafili vilket inräknar t.ex pedofili, nekrofili och zoofili.

Transsexualitet har fram tills nu kodats under psykiska sjukdomar, men diagnosen lyfts ur detta kapitel i ICD 11 och det tillkommer istället ett nytt kapitel om sexualitet. Ett av huvudargumenten för att lyfta ut transsexualism sägs vara att man vill ta bort stigmatiseringen av att sexualiteten ska kodas bland psykiatriska tillstånd. En människas sexualitet ska alltså inte räknas som psykisk sjukdom, om den inte är olaglig.

Det finns naturligtvis argument för att koda transsexualism i ett annat kapitel, men det är långt ifrån självklart. Människor med transsexualism upplever inte sällan besvär av psykiatrisk karaktär, med nedstämdhet och psykiskt illabefinnande. Självmordsrisken är också påtagligt förhöjd för gruppen. Dessa besvär kan inte enbart skyllas på omvärldsfaktorer utan beror också på den identitetskris det innebär när den genetiska, biologiska, sociala, juridiska och upplevda könstillhörigheten inte samstämmer. Samsjukligheten med psykiatriska tillstånd är hög.

Att man väljer att koda transsexualism i eget kapitel är förmodligen framför allt för att slippa en segdragen diskussion och protester att sexualitet inte är psykisk sjukdom (om det inte är olaglig).

Det jag vänder mig mot är dock argumentet att det skulle vara stigmatiserande att en diagnos kodas i samma kapitel som psykiatriska sjukdomar. Genom en sådan utsaga stöder WHO den allmänna uppfattningen att psykisk sjukdom är ett stigma, och att det är ett större stigma att lida av en psykiatrisk diagnos än att ha någon annan form av diagnos. Det ger en något bitter eftersmak när en grupp människor (transsexuella) som kanske utsätts för utpekande från samhället, försöker slippa spe genom att peka ut en annan grupp (människor med psykiatriska diagnoser) som mer stigmatiserad.

Människor med psykiatriska diagnoser har redan ett lidande och har länge utpekats av en oförstående omvärld. Det är olyckligt om WHO förstärker denna bild av psykisk sjukdom.

One Comment
  1. Profilbild för AS

    Bra inlägg!

    Att vårt kön är något definitivt var länge en självklarhet. Bara tanken på att ”byta kön” var länge helt omöjligt att föreställa sig, men i takt med att vi lärt oss och börjat förstå alltmer om naturen och människan har vår syn på kön förändrats. Vi vet att det finns djur med tre kön, t ex. fjällämlar, och djur som byter kön på grund av temperatur, t ex. vissa räkarter, eller på grund av rangordning, t ex. olika fiskarter. Att det finns kromosomala varianter hos människor och andra djur, hormonella bristtillstånd som påverkar hur könet uttrycks och olika samhälleliga och individuella uppfattningar om kön har gjort att vi fått revidera vår uppfattning om det definitiva könet. Det har lett fram till att man numera också kan tänka sig att korrigera det fysiska könet till det av individen upplevda.

    Ibland förväxlas tillståndet med transvestism och även homosexualitet, men vid transsexualism handlar det egentligen inte om en sexuell läggning utan just känslan av att ha fötts med ett annat yttre kön än det man själv upplever sig tillhöra. Mycket talar för att det är fråga om en psykisk störning och en biologisk störning som gjort att kroppen och hjärna i könshänseende utvecklas åt olika håll. Forskare menar å ena sidan att tillståndet är en psykisk störning, å andra sidan att känslan av att vara transsexuell är något biologiskt betingat och införlivas redan hos fostret.

    Socialstyrelsen har meddelat att transpersoner i Sverige inte längre ska ses som psykisk sjuka i kontakten med vården. Socialstyrelsen klassar transsexualism inte länge som en psykiatrisk störning. Ovetenskapligt, men i enlighet med Världshälsoorganisationens (WHO:s) diagnostiska manual ICD–11.

    Diagnostiseringen av transsexualism kan både gynna och missgynna personen i fråga. Begreppet diagnos kan medföra viss stigmatisering men samtidigt kan diagnosen vara nödvändig för att positivt synliggöra transsexualism och därmed ges rättigheter att tillgå sjukvård genom statliga bidrag. Diagnosen medför vissa rättigheter och kan innebära en känsla av samhörighet med andra med samma diagnos.

    Jag undrar: Hur Socialstyrelsens friskförklaring av transpersoner ska gå till rent praktiskt ?
    Trots att transpersoner inte längre ska klassas som psykiskt sjuka krävs fortfarande en psykiatrisk utredning för att få tillgång till könsbekräftande behandling.

Lämna en kommentar