Stör döden?

Stör döden är ett initiativ av Suicide Zero, Mind och SPES, med stöd från Stockholms Läns Landsting och Nationellt Centrum för Suicidforskning och prevention (NASP).

Annonskampanjen har en hemsida, en affisch och en radiogingel.

Kampanjen är tänkt som en insats för att minska antalet självmord i landet. Stör döden syftar på att man kan störa tanken hos den person som umgås med dödstankar. Om dödstankarna avbryts kanske liv kan räddas?

Man tar avstamp i uppgiften att fler än 1000 pojkar och män tar sina liv i landet vart år.

Till att börja med är uppgiften tveksam. 2017 dog 841 män och pojkar av så kallat ”säkra självmord”, d.v.s. dödsorsaken ansågs vara bekräftat. 841 individer är FÄRRE än 1000! Den korrekta texten borde således lyda: ”Varje år tar färre än 1000 pojkar och män i Sverige sitt liv”. Som kuriosa kan det nämnas att det rör sig om 838 individer över 18 år (d.v.s. män) och tre individer under 18 år (d.v.s. pojkar). Om man räknar in så kallade ”osäkra självmord” i statistiken så hamnar siffran över 1000. Den korrekta texten kan alltså lyda: ”Varje år tar kanske fler än 1000 pojkar och män i Sverige sitt liv”.

Radiogingeln innehåller den upplästa texten: ”Varje år tar fler än 1000 pojkar och män sina liv. Många skulle räddas om någon frågade hur de mådde – och tog sig tid att lyssna”.

Stämmer detta? Det vet ingen. Det här är näst intill omöjligt att studera och har aldrig gjorts på något seriöst sätt. Det spenderas alltså en massa pengar på att sprida budskap som inte på något sätt har någon verklighetsbakgrund. Att affischen, med tvivelaktigt budskap, sätts upp i psykiatrins väntrum är naturligtvis också tveksamt.

Men vad spelar det för roll? Är det inte bra att människor uppmanas att prata med varandra om de mår dåligt?

Nja, problemet är att budskapet ”Många skulle räddas om någon frågade hur de mådde – och tog sig tid att lyssna” innebär att motsatsen också gäller. De som inte räddas, de som tar sitt liv, hade ingen som frågade hur de mådde – och som tog sig tid att lyssna. Den som har en närstående som tagit sitt liv får detta budskap kastat i ansiktet som en påminnelse att de hade kunnat rädda livet på sin närstående, om de bara hade tagit sig tid att fråga hur de mådde – och tagit sig tid att lyssna.

Tro mig. Anhöriga till den som tagit sitt liv är redan fyllda med självförebråelser. De behöver inte dramatiska budskap utan vetenskaplig bakgrund för att ytterligare förstärka deras dåliga samvete.