På djupet
Jag blev informerad, av en kollega, om att socialstyrelsen har en podd – som heter ”På djupet”, och att senaste avsnittet handlade om suicidprevention. Jag har ju kritiserat både socialstyrelse och IVO hårt genom åren, men tänkte att det kunde vara av intresse att se hur socialstyrelsens syn på suicidalitet har förändrats och hur tankarna kring ämnet går nu för tiden
Programmet presenteras på följande sätt:
59. Om suicidprevention
Ungefär 1 100 personer tar sitt liv varje år. Många fler försöker, många fler funderar över det. Hur upptäcker vi personer som är i riskzonen för suicid? Vilka är de viktiga frågorna för att fånga upp dem? Lyssna på Bo Runesson, överläkare på S:t Görans sjukhus och professor i psykiatri på Karolinska institutet, Charlotta Brunner, chefsläkare på Region Kalmar län och Elizabeth Åhsberg, utredare på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen (190208).
Programmet är ca 30 minuter långt och jag känner mig som Marty McFly som kliver in i min DeLorean och plötsligt befinner mig i en avlägsen forntid. Ingenting verkar ha hänt sedan jag utbildade mig i Stockholm för snart tjugo år sedan. Samma ord och argument som jag hörde då upprepas. Det vetenskapliga grunden saknas helt. Ödmjukheten över den egna okunskapen saknas. Vidskepelse av närmast vanföreställningskaraktär tillåts florera.
Det blandas fantasifulla tolkningar av fallbeskrivningar med oförståelse av statistik. Samma gamla suicidstege som jag fick lära mig för tjugo år sedan, och som redan då saknade vetenskapligt underlag, anses fortfarande vara gyllene standard vid suicidriskbedömningar. Det antyds att inneliggande vård har en suicidminskande effekt trots att all tillgänglig data talar för motsatsen. Det talas om myter som inte är myter och det avslutas med ett missnöje över att kravet på Lex Maria-anmälningar efter vart suicid togs bort i september 2017 – trots att socialstyrelsen under 11,5 år inte lärde sig någonting om suicid medan Lex-Maria-utredningarna utfördes.
Jag trodde faktiskt att vi hade nått längre. Jag är chockad över okunskapen.
dralbinsson 
Bra inlägg!
SBU-rapport (2015) visar att ”det saknas vetenskapligt stöd för att något skattningsinstrument har tillräcklig tillförlitlighet för att användas för att förutsäga framtida suicid”.
Jag skulle vilja att socialstyrelsen i sin podd – som heter ”på djupet”, diskutera vilken betydelse kan ett sådant kunskapsunderlag ha för sjukvården/psykiatrivården, för medicinskt ansvariga chefer och för dem som utarbetar riktlinjer och vårdprogram?