Ett streck!

På den nyligen genomförda suicidpreventionskonferensen visades följande bild upp, av flera olika föreläsare:

Det är en mycket känd bild inom psykiatrin och visar den s.k. suicidala processen. Bilden låter oss förstå att den som genomför ett självmord oftast har brottats med dessa tankar under en längre tid och också ofta genomfört självmordsförsök, innan den tragiskt nog avslutar sitt liv. Den ger oss förutsättningar för att upptäcka ett kommande självmord genom att ingripa i processen i tid. Ser vi det ”observerbara beteendet” så kan vi förhindra självmordet.

Men stämmer detta? Är det så här den suicidala processen ser ut? Är det vetenskap bakom framtagandet av bilden?

Nä. Det är ett streck som någon har ritat. Strecket är pedagogiskt för att visa en form av suicidalitet, och jag har själv följt personer med denna form av suicidal process så visst kan jag känna igen det. Strecket bygger på klinisk erfarenhet, men inte på evidens. Det är inte helt taget ur luften, men det är långt ifrån hela sanningen.

På suicidkonferensen visas det ändå upp som Bel för Babyloniska präster.  Det presenteras som en sanning och som den enda sanningen, trots att det bara är ett streck. Tyvärr medför detta en snedvriden syn på komplexiteten i suicidproblematiken.

Jag har ju själv träffat ett stort antal patienter och menar att detta är en betydligt vanligare process:

och den patientgrupp jag har arbetat mest med ser mer ut så här:

och den kanske vanligaste gruppen, även inom psykiatrin ser ut så här:

och tyvärr ser vi även denna grupp – utan observerbart beteende:

Alla strecken ovan bygger på beprövad erfarenhet. Alla strecken beskriver en del av verkligheten. I början av strecket vet vi inte hur strecket kommer att utveckla sig. Suicidalitet, liksom mänskligheten, är betydligt mer komplext än ett streck