Försäkringskassan

Jag har diskuterat patientsäkerhetsrisken som heter Försäkringskassan i ett tidigare inlägg.

Nu, något år senare, är problemen de samma och sakta börjar jag få en lite bättre bild av den underfundiga moment-22-situation, som försäkringskassan har skapat i syfte att spara pengar.

Man kan naturligtvis ha en förståelse för försäkringskassans utmaning. Pengarna räcker inte, rehabiliteringar går för långsamt och fungerar ofta inte, arbetsmarknaden är tuff och de flesta arbeten kräver hög funktion hos arbetstagare. Bidragsfusket är relativt utbrett.

Dessa utmaningar är verkliga och skulle behöva utredas för att komma till rätta med. Försäkringskassan har dock enbart och ensidigt tagit fram en kortsiktig lösning vars enda syfte är att spara pengar.

Inom det juridiska utrymmet som finns har kassan valt ut ett antal områden där de har sin egen tolkning och sina egna resonemang.

Läkarens ord lyfts fram – men ändå inte. Försäkringskassan lyfter fram läkarens bedömning som den enda viktiga. Om läkaren har beskrivit något så är det den bedömningen som gäller. Detta kan låta bra på pappret, men försäkringskassan är fullt medvetna om att andra personalkategorier ofta är bättre lämpade att beskriva patientens svårigheter/aktivitetsbegränsningar/funktionsnedsättningar. En arbetsterapeut kan t.ex. ofta beskriva patientens funktionsnedsättning betydligt bättre, så dessa beskrivningar vill inte försäkringskassan ta hänsyn till. Läkaren, som har ett annat fokus vid patientkontakten (läkarens huvudfokus är att bota sjukdom och lindra symtom), och träffar patienten betydligt mer sällan, ger sämre beskrivningar. Det är lättare för försäkringskassan att hitta fel i läkarens intyg. Därför väljer de att enbart gå på läkarbedömningen. Det ger bättre förutsättningar för fler avslag.

Intyg och journaltext finkammas efter tecken till hälsa. Sedan länge vet den intygsskrivande läkaren att det inte får förekomma tecken till hälsa eller tillfrisknande i intygen. Minsta antydan om att patienten klarar av någonting i sitt liv, tas som bevis för att patienten inte ska få ersättning. Om läkarens intyg beskriver patientens funktionshinder alltför  noga så beställer försäkringskassan fram patientens journal för att leta efter tecken till tillfrisknande eller förhöjd funktion. Eftersom läkarens huvudsakliga fokus är att bota patienten så innehåller patientjournaler iakttagelser på det som har förbättrats i patientens liv vid behandling. Dessa anteckningar om förbättring tar försäkringskassan som underlag för att avslå ansökningar om sjukersättning eller sjukpenning.

Försäkringskassans egen utredningsenhet. Under skenet av någon form av expertinstans har försäkringskassan sina egna utredningsenheter. För Växjös del ligger den närmaste enheten i Värnamo. Officiellt görs där en noggrann genomgång av patientens fysiska och psykiska besvär med det uppgivna målet att hitta någon möjlighet till behandling. Från psykiatriskt perspektiv är detta enbart ett spel för gallerierna. I verkligheten får patienten ett antal pappersformulär med frågor om hur de mår. Svarar patienten att den mår bra så finns det ju ingen orsak till sjukersättning. Svarar patienten att den inte mår bra psykiskt så konstaterar Värnamo enbart att mer psykiatriska insatser behövs – det finns säkert någon pillerkombination som inte prövats ännu. Utredningen är helt obekymrad om att patienterna redan har genomgått ett antal behandlingar, som inte givit resultat och att ytterligare behandling har extremt låga chanser att vara botande eller funktionshöjande. Meningen är inte att hitta en fungerande behandling för patienten. Meningen är att spara pengar åt försäkringskassan.

Automatiserade krav på förtydliganden. I sin jakt på kortsiktigt sparande har försäkringskassan automatiserat sina krav på förtydliganden. De handläggare som läser igenom läkarintygen har färdigskrivna svar som de ska skicka tillbaka till läkaren. Intyget godkänns inte förrän läkaren har förtydligat. Inte sällan förekommer det att handläggaren ber om förtydliganden om sådant som redan är klargjort. Det förekommer också att handläggaren glömmer att byta genus. Mallarna använder genusformen ”hen”, vilket fungerar i en mall men ser väldigt märkligt ut i ett svar. Strategin från försäkringskassan är att utnyttja läkarbristen till sin fördel. Läkaren hinner inte svara i tid och ersättningen kan avslås – och försäkringskassan skickar ut brev till försäkringstagaren med budskapet: ”din läkare har inte kompletterat tillräckligt bra för att du ska få ersättning!”.

Krav på objektiva fynd. Enligt försäkringskassans intyg ska läkaren ange objektiva fynd på sjukdom.  Detta fungerar på sjukdomar som syns på röntgenbilder, i blodprover eller uppvisar andra iakttagbara fynd. Psykiatriska sjukdomar har sällan några objektiva fynd, i den mening att patienter som går till psykiatriker vanligtvis försöker ge så bra information som möjligt om sitt liv. Patienter håller sig samman så gott det går vid läkarbesök. Diagnoser ställs i huvudsak på patientens livsberättelse och egna ord. Läkaren sitter inte med patienten vid samtliga måltider för att objektivt iaktta hur aptiten är. Läkaren vakar inte vid patientens sängkant för att objektivt iaktta hur sömnen fungerar. Försäkringskassan menar att den psykiatriske patienten vid läkarbesöket måste: se dyster ut, vara synligt ångestladdad, uppvisa svarslatens (d.v.s. dröja länge med att svara läkaren), vara okoncentrerad och ofokuserad och så vidare. Det faktum att psykiatriska sjukdomar sällan har objektiva fynd 100% av patientens liv utnyttjar försäkringskassan felaktigt till att avslå sjukskrivningar

En oförståelse för rehabilitering. I ett sjukdomsförlopp, med framgångsrik behandling, inträder ofta en fas där återhämtning är nödvändig. Konvalescensen kan variera mellan veckor till år vid psykiatriska sjukdomar. Patienter är inte sjuka under en period för att, över natten, tillfriskna mirakulöst och vara tillbaka till 100% funktionsförmåga. Försäkringskassan utnyttjar detta till fullo när de granskar intyg och journaler. Minsta tecken till återhämtning är ett argument för att avslå ersättning. Den psykiska påfrestning det innebär att plötsligt bli utan ersättning mitt under en rehabiliteringsfas är försäkringskassan okänslig för. Försäkringskassan vill spara försäkringskassans pengar och struntar i om någon annan del av samhället får betala kostnaden.

Slutsats: Den ekonomiska verklighet som försäkringskassan har är ett äkta problem, som naturligtvis måste adresseras, utredas och lösas – och det kommer att innebära en försämring jämfört med vad vi har vant oss vid i Sverige. Försäkringskassans nuvarande ensidiga, beräknande och cyniska strategi har resulterat i ett slumpmässigt avslående av sjukskrivningar, inte sällan med katastrofala följder för enstaka individer.

Jag ser inte längre meningen med  att skriva mina intyg som ändå bara ska användas för att leta fel och ligga till grund för att avslå sjukskrivningar. Jag skriver inte dåliga intyg – det är försäkringskassan som har ändrat spelreglerna.