Diagnoser 1870
På 1870-talet användes diagnoser inom psykiatrin/hospitalsvården, som påminner om dagens diagnoser.
- Ursinne – mania
- Tungsinne – melankolia
- Vansinne – ecnoia
- Förryckthet – paranoia
- Svagsinthet – demetia
- Fånighet – idiotia
- Allmän förlamning – paralysia generalis
- Fallandesjuka – epilepsia
Nyttan av diagnostiken måste dock ha varit begränsad ur ett behandlingsperspektiv, då arbete, rutiner, övervakning och tvångsåtgärder var de huvudsakliga insatserna som erbjöds. Läkemedelsmässigt fanns det framför allt kräkmedel och laxermedel att tillgå även om det dök upp fler läkemedel med lugnande effekt under slutet av 1800-talet såsom: Kloralhydrat, Paraldehyd, bromsaltlösningar samt olika morfinpreparat. Inget av detta är ju dock knutet till någon specifik diagnos utan får ses som symtomlindring.
Noterbart är att vare sig beteendestörningar (ätstörningar, självdestruktivitet…), substansmissbruk eller personlighets- och neuropsykiatriska störningar finns med eller har någon ekvivalent 1870. Inte heller sjukdomar som har sitt ursprung i livets allmänna eländighet (kriser, anpassningsstörningar, PTSD) har någon motsvarighet.
dralbinsson 