Personcentrerad vård

Personcentrerad vård är ett ”nytt” modeord inom vården. Personcentrerad vård och patientcentrerad vård är samma sak men genom termen ”person” betonas det i ännu högre utsträckning att en patient är en person som erhåller vård, istället för att baka ihop detta i ett ord: ”patient”

Personcentrerad vård handlar om att vården övergår från att se patienten som en passiv mottagare av medicinska åtgärder till att istället se vården som en överenskommelse mellan patienten och behandlare. Vården blir alltså ett partnerskap mellan patient (och anhöriga) och behandlare med det gemensamma målet att bekämpa patientens sjukdom

Bra beskrivning av personcentrerad vård i vårdhandboken

Jag är, och har alltid varit, en mycket stark förespråkare för detta. Mina argument att patienter kan och vill ta ansvar har samma grund som personcentrerad vård. Suicidriskbedömningar, som jag har argumenterat emot, är ju motsatsen till personcentrerad vård. De vårdplaner som jag har utarbetat, och som snart ligger till grund för alla vårdplaner inom region Kronoberg, har också sin grund i personcentrerad vård – och det långt innan begreppet ens fanns.

En central del i personcentrerad vård är dialogen mellan patient och behandlare. Patienten måste anstränga sig för att förmedla sina önskemål med vad den önskar att vården ska leda till och anstränga sig för att följa överenskommen behandling. Behandlare måste vara än tydligare i sin pedagogik om varför en viss diagnos ställs, vilka olika behandlingsalternativ som finns och för och nackdelar med dessa. Båda parter har ett gemensamt ansvar för att dialogen ska bli så tydlig som möjligt

Förutom fördelarna med personcentrarad vård finns det en del områden som vården behöver belysa och arbeta fram ett förhållningssätt:

Personcentrerad vård riskerar att bli en beställningsvård. På samma sätt som jag går in till frisören och dikterar vilken frisyr jag vill ha kan jag som patient gå in till vården och diktera vilken insats jag vill ha. Precis som den ansvarsfulle frisören kanske måste förklara att vissa frisyrer inte passar mig eller att vissa av mina önskemål inte går att uppfylla, så måste vården förstärka både sin pedagogik och sin professionalitet och förklara att viss vård inte är lämplig eller potentiellt skadlig.

Den stora risken som jag ser med personcentrerad vård (och orsaken till att detta inlägg skrivs) är den bakåtsträvande myndigheten IVO.

Vi kommer att hamna i (och har redan hamnat i) lägen där vården ger personcentrerad vård men där vården slutar illa – kanske med en patientskada, kanske med att patienten avlider. I dessa lägen kommer IVO dra slutsatsen att vården inte skulle ha varit personcentrarad i just det fallet. De kommer inte att uttrycka sig så, men den underliggande betydelsen kommer att vara så.

Så medan socialstyrelsen lockar vården med vackra ord om personcentrerad vård så smyger IVO i skuggorna, redo att hugga till med en kritisk händelseanalys.