Etniskt svenska läkare…?

DN bidrog i måndags ytterligare till polariseringen av samhället med en märklig nyhet:

SVT-nyheter. Patienter tillåts välja etniskt svenska läkare

Ett par journalister har ringt runt till drygt 100 olika vårdinrättningar i landet och bett om att få träffa en ”etniskt svensk” läkare. Reportaget konstaterar att majoriteten av vårdinrättningarna har accepterat önskemålet, från den de tror är patient, och försökt lösa det.

Detta är en icke-nyhet, som är skapad för att orsaka upprördhet, skapa debatt och sälja tidningar.

Det DN gör är att utsätta vårdarbetare för följande dilemma: Antingen kan vårdarbetare

1. vara tillmötesgående och följa patientens önskemål, eller…
2. ta konflikten och korrigera patientens felaktiga värdegrund

Om vårdarbetaren väljer att vara tillmötesgående mot journalisten (som utger sig för att vara patient) så vinklas detta som att vårdarbetaren stöder rasistiska åsikter. Eftersom vårdarbetare är tränade i att vara tillmötesgående, och inte tränade i att korrigera felaktiga åsikter, så är det troligt att en majoritet av vårdpersonalen kommer att vara tillmötesgående.

Det är inte på något sätt okänt att patienter har önskemål på vilken läkare de önskar träffa, även om det vanligaste är att få välja kön på sin läkare. Reflexmässigt försöker vi följa patientens önskemål.

Man får inte glömma att vården är till för alla. Som vårdarbetare behandlar vi mördare, kriminella, pedofiler, rasister, berusade, otrevliga och allmänt omoraliska individer, på samma sätt som vi behandlar alla andra invånare. Det innebär inte att vi stöder patientens gärningar och åsikter utan att vi strävar efter en jämlik vård, och det i sin tur innebär en tillmötesgående attityd. Denna strävan efter jämlik vård utnyttjar DN nu för sin undersökande journalistik och lyckas vrida resonemanget så det framstår som att mer än hälften av vården stödjer rasistiska åsikter.

I nästa steg ska tyckare och politiker tävla om att få uttrycka sin fasa över rasismen i Sverige, men den enda rasism som har uttryckts är ju journalisterna själva, som har sina påhittade rasistiska önskemål. Denna typ av nyhet borde föranleda en diskussion om journalistik och inte om rasism.

Möjligtvis bör denna typ av artikel leda vidare till en diskussion om vården ska ägna sig åt vård eller om vården också ska ha ett åsiktskorrigerande uppdrag. Likt Sanningsministeriet från boken 1984 skulle ju vården kunna skanna av obehagliga åsikter i befolkningen och på olika sätt korrigera detta.

En annan möjlig diskussion är naturligtvis om patienten ska ha möjlighet att önska vilken typ av läkare den vill ha, eller om vissa önskemål ska förbjudas i lag? Ska patienten få önska kön, ålder, språk, sexuell läggning eller ursprung, eller ska vissa val förbjudas? I dagsläget finns ingen sådan lag.

Jag är på alla sätt emot rasism och andra former av diskriminering, men den här typen av journalistik minskar inte diskrimineringen, den ökar bara paranoian.