Dr Ola Gefvert

Jag fick en bok i brevlådan. ”Förvriden sanning” skriven av journalisten Annica Frisk. Annica själv avled innan bokens publicering.

Förvriden sanning

Boken är ett reportage som granskar turerna kring Ola Gefvert, som hamnade i mediedrevet 2013 i och med dokumentären ”Den fastspända flickan”.

Flickan som i media kallades Nora var en av dem som råkade ut för den senare dömde polischefen ”Kapten Klänning”. Sedan tidiga tonår hade hon haft problem med självdestruktivitet, missbruk och stora svårigheter att få ett fungerande liv. Samhällets insatser hade inte fungerat för att bryta det destruktiva livet.

Ola Gefvert var psykiatriker och var den som var ansvarig för vården av Nora 2011-2012. All data talar för att vården av Nora var framgångsrik. Det som gjorde att Gefvert hamnade i blåsväder var att Nora fått en dold mikrofon av journalisten Daniel Velasco. Gefvert uttryckte sig klumpigt, vilket hamnade på band.

Jag har inte sett dokumentären – jag har mycket lågt förtroende för dessa dokumentärers trovärdighet. I de fall där jag känner till bakgrunden så inser jag hur långt från sanningen de brukar ligga. Däremot följde jag efterspelet med oro och intresse. Gefvert hade likheter med mig själv, så till vida att han brinner för sitt arbete, han är emot tvångsåtgärder och överdriven medicinering, han tar ansvar för svåra beslut och han har en förmåga att uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas som klumpigt. Hans resonemang för hur vården av självdestruktivitet ska bedrivas överensstämmer med mina egna.

När det gäller patientsamtal har jag också uttryckt mig på sätt som kan uppfattas klumpigt. Skulle någon ha spelat in de mest färgstarka kommentarer jag har sagt och spela upp dem utanför sitt sammanhang så skulle jag också framstå som osympatisk. Jag inser att det lika gärna hade kunnat vara jag som utsatts för Gefverts mediedrev.

Boken ”Förvriden sanning” har granskat sanningshalten i dokumentären ”Den fastspända flickan” och konstaterar att det är offerjournalistik som inte på något sätt beskriver verkligheten, eller rättare: som förvrider sanningen till oigenkännlighet. Ola Gefvert framställs som förövare, men vid granskning har han inte gjort något fel, förutom att han uttryckt sig klumpigt.

Gefvert professionella gärning tycks förväxlas med Kapten Klännings kriminalitet (de är ju båda äldre män). Det blir därför fritt fram att utsätta Gefvert för trakasserier, hotelser och kränkningar. Ingen arbetsgivare i Sverige vågar anställa honom och han får söka arbete utomlands.

Inte nog med att Gefvert utsätts för ett mediedrev, IVO gör därefter en utredning som resulterar i att man föreslår att Gefvert ska mista läkarlegitimationen. Ärendet hamnar hos HSAN (Hälso och sjukvårdens ansvarsnämnd). IVOs utredning är bara inspirerad av dokumentären och kommer egentligen inte fram till några större oegentligheter förutom just klumpiga uttryck, som låter värre när de tas ur sitt sammanhang.

IVOs agerande lyser av deras sedvanliga inkompetens. De har tidigare granskat Gefvert men inte hittat några allvarliga brister. De hittar inga nya allvarliga brister vid nästa granskning, men rekommenderar ändå indragen legitimation. De uppvisar sin totala brist på kunskap om behandling av självdestruktivitet.

Det är mycket dyster läsning, om än inte särskilt överraskande.

All heder åt Annica Frisk som vågar ifrågasätta drevet. All heder åt Dr Gefvert som fortsätter brinna för de svårast sjuka, trots det han utsatts för