Gubben

När jag handleder AT-läkare brukar jag vid något tillfälle prata om ”Gubben”. Gubben är ett pedagogiskt sätt att förklara psykiatrisk diagnostik och uppkomst av psykiskt lidande. Det är bara en modell, och den är enkel att lära sig. Kan man gubben så kan man ungefär hälften av all psykiatrisk diagnostik man behöver lära sig.

Gubben beskriver fem orsaker till psykiatriska symtom.

Trauma (gubben träffas av en sten i huvudet och en skada uppstår) – en plötslig, negativ händelse orsakar en oväntat förlust, vilket leder till lidande. Lidandet kan vara gravt funktionsnedsättande men är vanligtvis fullt förståeligt. Reaktionen bör inte betraktas som sjuklig i sitt ursprung. En frisk människa bör känna ett lidande vid ett trauma. PTSD är i grunden bara en variant av trauma.

Anpassningsstörning (gubben har fått in stenar i skon vilket gör att skavsår uppstår) – är likt traumat en naturlig reaktion men inte på en plötslig förlust utan på en ohållbar och olidlig livssituation. Relationer och sysselsättningar brukar vara de vanligaste orsakerna till anpassningsstörning, men osäker asylstatus är också en form av anpassningsstörning.

Sjukdom (organ eller molekyler inte fungerar som det är tänkt) – Inom psykiatrin är organet hjärnan och molekylerna de som styr humör, tankar och mående. Den ”kemiska obalansen i hjärnan” gör att personen upplever känslor som sorg, rädsla, oro, misstänksamhet, irritabilitet utan adekvat orsak. Kroppsliga symtom som hörsel- syn- och känselfenomen, eller värk, yrsel, andnöd, hjärtklappning kan upplevas utan att det finns någon fysisk förklaring (förutom förklaringen att molekylerna i hjärnan inte fungerar som de ska). Infektioner som orsaker till psykisk sjukdom är idag ovanligt, men det finns teorier om att psykisk sjukdom kan ha en sådan komponent.

Funktionsnedsättning (gubben saknar en funktion som majoriteten av mänskligheten har) – Inom psykiatrin är detta ett genomgående, permanent mönster i personens tankemönster som inom flera områden i livet genererar sänkt funktion (handikapp) eller lidande – oftast för personen själv,  men ibland för personens omgivning. Personlighetsstörningar och neuropsykiatriska störningar är olika perspektiv på funktionsnedsättning. Störningar är vanligtvis inte ”botbara” i betydelsen att funktion går att återställa till en tidigare frisk eller stabil nivå. Åtgärderna är istället hjälpmedel, miljöanpassningar, strategier och acceptans. Parafilier får räknas in bland funktionsnedsättningarna.

Beteendestörning (gubben väljer att riva sig på armen så att skada uppstår) – Detta är personens självvalda beteende. Beteendet har ofta en kortsiktig positiv effekt, men mer negativa effekter på sikt. Beteendet är ofta beroendeframkallande på sikt, både på grund av den kortsiktiga nyttan, men också på grund av molekylära förändringar i hjärnan. Beteendestörningar kan delas upp i substansbruk och självdestruktivitet (t.ex ätstörningar).

Detta är en uppdelning av fem orsaker som leder till psykiatriskt lidande och de ger en snabb ingång till hur behandlingsstrategin ska utformas. Vilka insatser kan vi räkna med kommer att hjälpa? Hur nödvändig är patientens motivation för lyckat behandlingsresultat? Vilka mål är rimliga att ha med behandlingen.

Verkligheten är alltid mer komplicerad än en modell. Det finns naturligtvis många som lider av flera olika orsaker till dåligt mående och en form av orsak leder lätt till andra orsaker. En funktionsnedsättning kan lätt leda till en kris, som leder till en anpassningsstörning, som leder till en sjukdom, som leder till en beteendestörning…. För den som diagnostiserar blir det ett detektivarbete att ta reda på vad som är vad.