Affirmative care

Affirmative care = bekräftande vård = hålla-med-terapi.

Detta är alltså motsatsen till all annan psykiatrisk intervention. Det är skadligt, oseriöst och saknar helt evidens.

Lättkränkta individer blir kortsiktigt nöjda, men hela insatsen bygger på en lögn.

I hård konkurrens med lobotomi, holding, regressionsterapi, chockterapi, borträngda minnen och multipla personligheter är det förmodligen det mest ovetenskapliga som psykiatrin har ägnat sig åt.

Affirmative care rekommenderas vid könsdysfori

Psykiatrisk sjuklighet handlar om att patientens tankar ställer till problem vilket leder till nedsatt funktion, lidande och beteendestörningar. I behandlingen ingår det att ifrågasätta dessa tankar så att patienten får en chans att modifiera dem.

Psykiatri handlar inte i grunden om att ta bort lidande. Den som känner sorg efter att ha förlorat en närstående, rädsla för att den är hotad eller skuld för att den skadat någon lider naturligtvis, men den lider inte av sjukliga orsaker utan har bara sunda känslor.

Finns det ingen orsak till känslorna kan det däremot vara symtom på psykisk sjukdom… Vi inom psykiatrin måste fråga och ifrågasätta.

Att rekommendera en insats inom psykiatrin som enbart handlar om att hålla med, stötta, bekräfta är varken etiskt eller vetenskapligt.

Vi ska inte heller förväxla insatsen med adekvata psykiatriska verktyg som validering, normalisering, acceptans, jagstödjande eller lågaffektivitet, som är insatser som inte är konfrontativa. Dessa insatser handlar ändå i grunden om att förändra patientens beteende eller tankar, i syfte att höja patientens autonomi.

I teorin skulle affirmative care kunna vara en fungerande psykiatrisk insats som är så speciell så att jag inte kan förstå den. Då är det bara att skaffa fram evidens eller åtminstone ett logiskt resonemang. I dagsläget finns inte detta.