Transideologin manipulerar

Ett inte ovanligt argument i Transideologin är ”I’d rather have a living son, than a dead daughter”.

Argumentet syftar till att utradera alla motargument mot könsbekräftande behandling. Argumentet ska tolkas som att den som försenar eller förhindrar könsbekräftande behandling orsakar självmord. I första hand är denna argumentation riktad mot föräldrar till barn med könsdysfori. Tanken är att hindra föräldrarna att framföra all form av tveksamhet mot behandling.

Argumentet är ren ideologi:

1. Det är inte sant. Till att börja med så är argumentet en ren lögn. Det är korrekt att det finns en ökad risk för självmord i den patientgrupp där plötsligt debuterande könsdysfori (ROGD) är vanligt. Det är däremot inte sant att könsbekräftande behandling minskar denna risk. Statistiken finns och med kunskap om de siffrorna är det ren lögn att använda detta argument.

2. Det är utpressning. Genom att framföra argumentet så ställer man närstående och professionella mot väggen. ”Om vi inte får som vi vill så kommer människor att dö och det är ert fel”. Denna form av resonemang är vanligt hos antisociala och narcissistiska personer. Det är ett finurligt dolt hot som skjuter skulden på någon annan.

3. Det är en uppmaning till självmord. Budskapet i argumentet är inte bara att självmord är en trolig utväg för den som hindras i sin könsbekräftande behandling. Det är dessutom en rimlig utväg. Självmordsrisken i patientgruppen är visserligen förhöjd men det är ändå mycket ovanligt med fullbordade suicid. När detta ändå inträffar så tvår transideologin sina fingrar och skjuter skulden på närstående eller sjukvård, helt obekymrade om det händelseförlopp som de själva har rullat igång.

Slutsats:

Transsexualism är en äkta diagnos och ett fåtal individer har nytta av könsbekräftande behandling. Transideologin är en rörelse som försöker påtvinga omvärlden sina krav med manipulation.

Personer som lider av äkta transsexualism tar enbart skada av transideologins smutsiga argument.