Uppmaning till självmord

Tingsrätten i Solna gör bort sig fullständigt med en pinsam dom. Expressen skriver om domen i artikeln Mannen uppmanade sin ex-flickvän att ta sitt liv. Det är naturligtvis en sorglig historia om en kvinna med en historia inom psykiatrin och ett antal självmordsförsök bakom sig. Hon har haft en instabil relation med en man under en tid innan mannen drar sig ur relationen och skaffar sig en ny partner. Kvinnan reagerar med att skicka någon form av meddelande till den nya partnern vilket får denna att bryta upp relationen. Hon uppvaktar därefter mannen på ett ”påträngande” sätt.

Som jag förstår det skickar hon sedan ett mail med budskapet: ”säg vad du vill och jag lovar att hålla det”, på vilket mannen i vredesmod svarar: ”hoppa framför ett tåg”. Expressen skriver vidare att kvinnan därefter gör en suicidal handling vilket resulterar i att hon avlider fyra dagar senare.

Historien är både tragisk och onödig, men begår mannen ett brott?

Uppmaning till självmord blev ett brott i Sverige för ett drygt år sedan. På samma sätt som en medborgare kan dömas för anstiftan till mord, eller annan brottslighet, så kan vi nu dömas för Uppmaning till självmord.

Jag kan se vilka fall som rättskiparna har velat komma åt med tanke på den oerhört sorgliga och brutala historien om Amanda Todd, en kanadensisk flicka som under ett par års tid nätmobbades av en holländsk man, Aydin Coban, tills hon avslutade sitt liv 2012. Historien blev internationellt känd pga av Todds självmordsbudskap som hon la upp på internet. Coban sitter i fängelse i Holland sedan dess och dömdes i dagarna i en kanadensisk domstol till ytterligare 13 års fängelse. Som jag ser det hade ett tiodubbelt straff fortfarande varit åt det låga hållet för denne uppenbart ondskefulle man.

Ett svenskt fall som också blev känt är Marcus Jannes självmord, som han direktsände på Flashback 2010. Nonchalanta, skamlösa och cyniska personer hetsar och uppmanar till självmordet, och mitt intryck (eller kanske mitt hopp) är att de inte har någon förståelse för att det är en äkta handling de kommer att bevittna (och som kanske hade kunnat undvikas om de hade valt ett annat bemötande). 

….men det finns en tydlig skillnad mellan dessa fall, av utstuderad mobbning och cyniskt hetsande jämfört med mannen som skriver ”hoppa framför ett tåg” som en engångsföreteelse, i en situation där han är uppenbart stressad och befogat arg.

Det finns en typ av självmord som utförs för att bestraffa omgivningen. Inte sällan lämnas då ett avskedsbrev eller avskedsbudskap som kastar skulden på någon. ”Jag tar mitt liv och det är ditt fel” är budskapet. Inte sällan är det asociala människor som avslutar sitt liv på detta sätt och tanken är att den efterlevande ska få lida. Med en lagtext som juridiskt kan straffa den efterlevande så kan den hämndlystne lägga till, i sitt självmordsbrev, att den har blivit uppmanad att ta sitt liv för extra hämndeffekt – förutom dåligt samvete kanske tillochmed samhället går in och utdelar ett straff. Denna typ av självmord är kanske inte vanliga men heller inte okända. En sjättedel av självmordsbrev har någon form av skuldbeläggande i budskapet.

Det som stör mig med domen i Solna tingsrätt är detsamma som stör mig med Suicidriskbedömningar, Händelseanalyser med olycksfallsperspektiv, tvångsvård vid suicidalitet… Det ser bra ut på pappret men i grunden är budskapet: Den psykiskt sjuke kan inte ta ansvar för någonting – inte ens sitt eget liv! I stort sett handlar detta om att omyndigförklara de som någon gång har varit patienter inom psykiatrin. De kan ju inte styra sig, man kan inte lita på dem, de är farliga för sig själva och andra…

Samtidigt som den nya lagen (och kontrollmyndigheterna sedan länge) har förtydligat att man inte kan lita på den psykiskt sjuke så menar den senaste vårdfilosofin Nära Vård att människor ska ta mer ansvar för sin vård och sina liv. De här synsätten krockar.

Jag drar mig till minnes kraftutrycket ”stick och brinn” som användes i min barndom. Idag är det tydligen olagligt. Undrar om vi kan dömas retroaktivt?

Jag tycker det är en bra idé att lagstifta mot nätmobbning och hets när det förekommer i den graden som beskrivs i fallen ovan. Det är däremot en usel idé att lagstifta mot plötsliga kraftuttryck, både för att det är nedlåtande mot den som har en psykiatrisk problematik och för att det juridiskt tar ifrån den enskilda människan ansvar för sina handlingar. I extremfallet kan det ju faktiskt vara så att lagens tillämpning ökar risken för självmord hos vissa grupper.

Tingsrätten i Solna fattade fel beslut. Detta var ingen uppmaning till självmord!