Administrationen

Det pratas allt mer om personalbrist inom vården. Avdelningar tvingas stänga, tjänster går inte att besätta, vårdköer växer. Det är illa nu, och det kommer att bli värre i en nära framtid. Det påstås att det finns pengar att anställa personal men det finns inte någon att anställa.

En orsak till att vården pratar om begreppet Nära vård är att lägga över allt fler vårduppgifter på patienter. Eftersom det saknas personal, inte pengar, så ska patienter utföra uppgifter som vårdpersonal traditionellt har utfört.

Men allt detta är bara dåliga ursäkter. Det finns ingen personalbrist. Det är en lögn. Problemet är istället att man skapat en absurd administration och att denna måste hållas igång med allt fler administratörer. Samtidigt som vårdpersonal ska ägna sig åt allt fler administrativa uppgifter istället för vård.

Problemet är detsamma inom polisen, skolan och socialtjänsten. Det saknas inte personal, men personalen som finns förväntas ägna sig åt administration istället för arbete. Administrationen är ett svart hål som omättligt suger in mer och mer samhällsresurser.

Varje enskild regel eller arbetsuppgift som skapas, kan tyckas ha en positiv intention, men när tusentals regler regnar över systemet så hinns inte arbetet med. Vården anställer fler och fler administratörer vars uppgifter på pappret är att underlätta administrationen, men i verkligheten resulterar i personer som ska övervaka och utreda den arbetande personalen, och naturligtvis hitta på nya administrativa uppgifter som ska utföras.

I journalen ska det dokumenteras in absurdum, inte bara vilka patologiska fynd vi ser och hur vi tänker behandla, utan också vad vi INTE hittar och varför vi INTE behandlar.

Eftersom vi inte kan räkna med att någon människa i samhället kan ta eget ansvar så ska vården screena efter suicidalitet, körförmåga, lämplighet att inneha vapen, farlighet, drogmissbruk, barn som far illa, våld i nära relationer… Allt ska dokumenteras i olika datasystem. Att anmäla att barn far illa är näst intill ogörligt eftersom lokala administratörer hittat på ett unikt krångligt system. De påstår att lagen kräver det men det är bara något de själva hittat på.

Information i vården ska inte överföras mellan datorsystem genom enkla knapptryckningar (vilket är väldigt enkelt för en dator). Istället skriver administratörer rutiner för hur vårdpersonal ska överföra information för hand.

I veckan gick vi igenom sekretesslagen som nu har tjogtals tillägg och extraregler, beroende på vilken sekretess vi pratar om. Samtidigt är journalen öppen för patienten, vilket kräver ytterligare regler för vad som ska journalföras och hur.

När personalen sjukskrivs för utbrändhet pga av den administrativa bördan, så anställs det administratörer som skriver åtgärdsprogram för att få tillbaka den sjukskrivne. Den sjukskrivne får inte sällan administrativa uppgifter som arbetsträning.

Olika myndigheters administratörer hittar på behov av nya intyg som ska skrivas. Försäkringskassan är naturligtvis värst och har sedan länge nått en Kafkaistisk nivå, med dussintals olika intyg och ett sjukintyg som dubblerar sidantalet vart sjunde år (följer de mönstret är det snart dags för åtta sidors sjukintyg – som läkare ska skriva). Kommunen, utbildningssystemet, kriminalvården, transportstyrelsen, läkemedelsverket, socialstyrelsen, IVO, kämpar på och försöker hitta på så mycket pappersarbete de bara kan. Allt ska utföras av läkare eftersom man tänker att läkaren ärbäst på administrativa uppgifter?.

Administratörer hittar på kontrollsystem för att kontrollera att all administration utförts korrekt, och eftersom reglerna ofta är motstridiga, så finns det alltid fel att hitta. Man låtsas att man gör detta för att vården ska bli säkrare, men den egentliga orsaken är att det ska se säkert ut. Effekten blir att vården (och polisen, skolan, socialtjänsten…) dräneras på resurser. Detta leder till fler fel och administratörernas lösning är alltid mer administration, som ska lösa de problem man orsakat.

Nä. Personalbristen inom vården är en myt. Om vi stryker administrationen och litar på vårdpersonalen så har vi resurser så det räcker. För att komma dit krävs det kloka och modiga politiker – så tyvärr är det nog ett olösligt problem.