Vetenskap

Jag har alltid haft ett intresse för sanningen. Jag vill veta vad som är korrekt och vad som är mindre korrekt. För mig var den största upplevelsen på läkarlinjen att få lära mig vetenskap. Vi lärde oss en massa kunskap. Vi lärde oss också att hitta kunskap, men det viktigaste vi lärde oss var att värdera kunskapen. Vetenskap är ett verktyg för att komma närmare sanningen. Vetenskap ger oss kunskap, men vi behöver kunskap om vetenskap, för att kunna kontrollera om det som påstås är kunskap verkligen är sanningen.

Så vad är sanning? Sanningen är en korrekt beskrivning av verkligheten. Faktauppgifter är sanning. Sanningens viktigaste användningsområde är möjligheten att kommunicera mellan människor. Sanningen är också grunden för det samhälle vi har idag, där den vetenskapliga metoden ligger till grund för allt den lyx vi idag tar för självklar (mat för dagen, tak över huvudet, värme i bostaden, transporter, sjukvård, tillgång till all världens kunskap…).

Absolut sanning. Ju djupare vi dyker i frågan om vad som är sanning desto svårare inser vi att det är att hitta en absolut, objektiv, oomtvistad sanning. Halveringstiden för medicinsk sanning (=det som varit bevisat) var 45 år vid en uträkning. Det som var sant under en period, slutade vara sant. Om man är forskare bör man vara försiktig med att uttala sig allt för säkert.

Två saker är i grunden oomtvistade. René Descartes slutsats ”Jag tänker, alltså existerar jag” (”Cogito ergo sum”) och matematik. Dessa två bevisar att det finns sanning. Jag har inte hört någon seriös kritik mot dessa sanningar (även om jag hört människor, som med en treårings trots, hävdar att inte heller dessa är sanningar). Logik är i grunden också sanning, men logiken är beroende av premisser och eftersom dessa kan vara felaktiga så hamnar logiken på samma sanningshalt som övriga STEM-fält (naturvetenskap, teknologi och ingenjörskonst), som är beroende av korrekta iakttagelser.

Kosmos och kaos. Om fysikens lagar gäller överallt och vi skulle ha tillräckligt med datakraft så skulle vi kunna räkna ut allt, inklusive förutspå framtiden. ”Gud spelar inte tärning” uttalade Albert Einstein med just den betydelsen. Förutom det omöjliga att få fram tillräckligt med datakraft, så visar det sig att Gud faktiskt spelar tärning. Kvantfysik är kaotisk och det går inte med säkerhet att använda fysikens lagar där. Vi kommer inte att kunna räkna ut allt.

Humanistiska vetenskaper har lägre sanningshalt än STEM. De ägnar sig mer åt förklaringsmodeller och förståelse av mänskligt beteende. De använder mer kvalitativa än kvantitativa upplägg på studierna och kommer alltid att vara mer känsliga för att färgas av forskarens åsikter. Därmed inte sagt att de generellt har lågt bevisvärde, men om man studerar människors beteende så får man med människors åsikter.

Erfarenhet. Den sanning vi har nytta av i vardagen (”vardagssanning”?) behöver inga studier. Det vi ser med egna ögon eller upplever genom livet behöver inte bevisas. Går jag barfota på en legobit så vet jag att det gör ont i foten. Jag behöver ingen avancerad vetenskaplig studie som talar om det för mig. Ju längre liv, ju högre visdom, och ju lägre egen agenda desto mer kan vi lita på en människas livserfarenhet eller yrkeskunskap. Det blir mer problematiskt ju mer komplex en frågeställning blir. Den förste moderne vetenskapsmannen, Galileo Galilei, hade 1610 problem att övertyga sin samtid att solen var universums centrum. Erfarenheten att se solen gå runt jorden var dag var mer övertygande än ett nytt, märkligt sätt att studera universum.

I vardagslivet måste vi ofta fatta beslut utan att ha all information tillgänglig.

Det finns två principiella motsatser till sanning: okunskap och lögn. Okunskap är utan uppsåt och kan vara helt oskyldigt, men kan också bero på ointresse, oförmåga, lättja, felaktig information/ slutsats. Lögnen har uppsåt, där lögnaren undviker sanningen, vanligtvis för egen vinning (t.ex. ekonomiskt, statusmässigt eller för att undvika obehag). De två går naturligtvis att kombinera, och får ibland den lite komiska effekten när den okunnige lögnaren råkar tala sanning.

Vetenskap är en metod för att komma närmare sanningen. Vetenskap är inte sanning! Sanna vetenskapsmän är ödmjukt medvetna om detta. Om en forskning ska beskrivas som vetenskaplig så innehåller den följande beståndsdelar: datainsamling (empiri), hypotes (induktion), slutsats (deduktion)

Begreppet Falsifierbart innebär att det går att beskriva en kontext där en hypotes är falsk.

Vetenskap har ingen åsikt och inget tyckande. Vetenskap syftar bara till att skapa mer kunskap. Vanligtvis handlar det om att ställa två teser mot varandra och, via experiment eller iakttagelser, notera vilket tes som är mest korrekt, dvs ett steg närmare sanningen.

Sannolikhet. Det finns ett uttryck som Mark Twain gjorde känt: ”Lögn, förbannad lögn och statistik”. Jag förstår uppkomsten av uttrycket. Statistik kan vara svårt att förstå sig på och kan lätt användas för att manipulera människor. Statistik är, liksom vetenskap, ett verktyg som, förutom datainsamling, framför allt mäter sannolikhet istället för sanning. I teorin kan vi uttala oss om den procentuella möjligheten att någonting är sant.

Inom medicinsk behandling handlar vetenskap nästan alltid om sannolikhet. Vi jämför två behandlingar för att avgöra vilken som har störst sannolikhet att återställa funktion, med minst antal biverkningar. Vi kan aldrig utlova 100% garanterad bot, men vi kan utlova den behandling som har bäst chans att bota.

Konspirationsteorier är ett sätt att röra sig bort från sanningen.  Strategin är att kasta ur sig påståenden och hävda att det är sanning för att de inte motbevisas snabbt nog. När motbevisen hopar sig, så angrips dessa vilket leder till att det ursprungliga påståendet lämnas oemotsagt. Konspirationsteorier är vanligtvis okunskap, men strategin att attackera motbevisen används även hos den som sprider felaktigheter medvetet. Emellanåt händer det att det som kallats konspirationsteori visar sig vara sant.

Perspektiv handlar om att vi kan betrakta (fakta-)uppgifter från olika håll. Hur vi än försöker ha en objektiv inställning så är det svårt att se från alla vinklar samtidigt. Även om det alltid kommer att finnas ett visst mått av subjektivitet i ett perspektiv, så är det ingen ursäkt att inte försöka vara objektiv.

Som jag ser det finns det tre sätt att kommunicera åsikter. Dialogen där jag försöker förstå en annan människas perspektiv, Diskussionen där jag försöker övertyga den andra om mitt perspektiv och Debatten där jag riktar mig till åhörare och försöker övertyga dem om mitt perspektiv. Jag är rätt ointresserad av både diskussioner och debatter, då de sällan leder till att någon blir klokare.

Narrativ (Sv: Berättelse) är ett modernt koncept som handlar om att vinkla en historia eller ett sammanhang. Det är ingen direkt lögn, men det är en strategi för att inte berätta hela sanningen. Vi berättar de delar av sanningen som vi själva väljer ut. Det är ett sätt att styra människors åsikter.

Komplexitet. Många ämnen och frågeställningar är komplexa. När treåringen frågar oss var bebisar kommer ifrån, så är det varken klokt eller lämpligt att gå in i detalj på hur sexuell reproduktion har utvecklats under årmiljonerna. Ett enkelt ”från mammas mage” räcker gott, och är dessutom sant. Att förklara att ”bebisar kommer med storken” är däremot inte sant. Komplexitet kan tvinga oss att förenkla, men betyder inte att vi måste vilseleda.

Språkförbistring. Den förste matematikern, Pythagoras, menade att konflikter hade sitt ursprung i missförstånd och att de skulle kunna undvikas om vi hade ett exakt språk. Även om det inte är hela förklaringen till alla konflikter, så ligger det mycket sanning i det. På samma sätt startar vi konflikter genom att hitta på nya ord eller nya betydelser av gamla ord. I en seriös dialog, där vi vill lära oss något, kan det vara klokt att först definiera vad ord betyder, så vi talar samma språk.

Mörkertal är en term som ofta används för att förstärka ett narrativ eller en konspirationsteori. Mörkertal innebär ju att man saknar data och alltså har det ingenting med vetenskap att göra, om det inte används som en hypotes; ”Jag tror att det finns ett mörkertal och designar en studie för att ta reda på hur stort det är”.

Ideologisk forskning är en form av pseudovetenskap och innebär att ideologin redan har bestämt vad sanning är och att all forskning ska styras för att bekräfta ideologin. Forskning som motbevisar ideologin anses ha dragit felaktiga slutsatser eller vara felaktigt utförd. Målet med ideologisk forskning är inte att få fram sanningen eller förstå verkligheten, utan bekräfta den åsikten man har. Ideologisk forskning vilar vanligtvis på både okunskap och lögn. När ideologin kommer i en maktposition så blir det lättare att styra forskningen – och sortera bort oönskade sanningar.

Postmodernism har i grunden den intressanta premissen att eftersom ingenting går att bevisa så handlar allt om perspektiv. Det leder vidare till att alla människor har lika korrekt upplevelse och att alla försök att övertyga andra handlar om maktbegär. Sanning är relativt och alla äger sin egen sanning. Min upplevelse, min åsikt och mitt perspektiv är sanning för mig. Postmodernismen fungerar i ett samhälle, där de mest dödliga problemen tillhör det förgångna. De flesta av oss har råd att göra misstag efter misstag utan att oroa oss för de mest katastrofala följderna. Sant eller falskt har ingen livsavgörande effekt. Men genom historien har det varit mer uppenbart att det finns ett mer korrekt sätt att agera, och en mindre korrekt sätt och i det skenet är det uppenbart att postmodernism är en galenskap för den som lever i vår moderna lyxmiljö.

En oroande bieffekt av postmodernismen är misstänkliggörandet av äkta vetenskap. Om man tror att det inte finns någon äkta sanning så blir de vetenskapliga upptäckterna bara ett försök att sälja en åsikt, och plötsligt kan det anses vara adekvat att tysta vetenskapen med hot eller våld. Detta är inget nytt fenomen, men tycks ha fått nytt bränsle i och med denna teoribildning.

Slutpoäng:

Det finns sanning, faktauppgifter och verklighet. Vi har, som samhälle, haft en enorm nytta av att hålla idealet om sanningssökande högt. De flesta av oss existerar enbart pga av detta. Den fattigaste procenten i västvärlden åtnjuter bättre förutsättningar att få ett gott liv än den rikaste procenten åtnjutit genom historien före år 1850. Med internet har det uppstått oändliga möjligheter till att sprida kunskap och sanningar men också okunskap och lögner. Den enda lösning jag ser är utbildning till kommande generationer så att de kan tänka själva. Att vara källkritisk, källkritisk och åter källkritisk, och att inte nöja sig med hänvisning till en studie utan även läsa studien och förstå vad den egentligen bevisar.