Köer till BUP

Här har vi en nyhet som ondgör sig över att samhällsproblem inte sopas under mattan tillräckligt effektivt…

1 000 unga i kö på Bup – skickas till privata aktörer | Mitt i https://www.mitti.se/nyheter/1-000-unga-i-ko-pa-bup–skickas-till-privata-aktorer-6.3.135939.73a7c11246?fbclid=IwAR0J1g3-0K_Hemi0wcb6_4HqJbmJbyWffxWBWnuRAO7i2OYX-B7C90H0rn0_aem_AWtLKnxk7UWPXYe8pUqnVxeFK0vfZ_IVXVvXsQomI_O-2ggcKp5r_UqpXPcxnMB2iW8

Det handlar om långa utredningsköer till BUP i Stockholm. Och det ingår i det moderna narrativet, att barn mår sämre, att barn måste få kontakt med BUP, och att barn måste få diagnoser och läkemedel. Och siffrorna är oroande. Mängden barn och unga som söker vård för ”psykisk ohälsa” ökar dramatiskt.

…men det beror inte på att barn har mer psykisk sjukdom nu för tiden utan det beror på samhällsförändringar. Skolan är den stora boven i dramat, som undviker att utbilda på barnens nivå, som tar bort träning av motoriska färdigheter (idrott, bild, slöjd, välskrivning, papper och penna), som tar bort katederundervisning, som tar bort tydliga mål för godkänt, som använder ett betygsystem som utgår från premissen att alla har möjligheten att nå exakt samma mål, och skyller dåliga resultat på neuropsykiatri eller bristande lärarkompetens, osv….

För att släta över skolans brister så får barnen först gå till kuratorer, som naturligtvis inte kan hjälpa någon eftersom bristerna inte sitter hos barnet. Därefter slussas barnet in till BUP, som ska ställa diagnoser, som ska ge skolan mer resurser, för att de ska göra sitt arbete.

Artikeln anmärker bland annat på att BUP inte utreder snabbt nog, dvs att BUP inte snabbt nog sopar upp efter skolans problematiska struktur. Vi kommer att få fler artiklar som denna. Och BUP är inte utan ansvar i detta, för de har inte varit tydliga med att skolan är problemet. BUP har larvat med och utreder allt möjligt och ställer diagnoser på friska barn (som kanske råkar vara lite omogna, lite busiga, lite annorlunda, lite rastlösa…)

Jag ska försöka beskriva på vilken dumhetsnivå utredningsvansinnet hamnar:

När psykiatrin (efter lång tid – ibland 2-3 år) har utrett alla barn som har problem i skolan och satt ADHD och Autismdiagnoser på alla, så kommer insatserna. I samtliga fall innebär insatserna att barnet behöver lugn och ro i studiemiljön, tydliga instruktioner för vilka uppgifter som ska göras, så lite störande stimuli som möjligt, tydligt dagsschema, tid med läraren, möjlighet att göra av med överskottsenergi, träning av finmotorik. DET ÄR ALLTID SAMMA REKOMENDATIONER! Efter 2-3 år och tiotusentals skattekronor, så ska högt utbildad vårdpersonal berätta för lärare det som alla har känt till i 100 år. Och när vården har gjort detta för ett barn så kommer nästa barn, där vården ska beskriva exakt samma sak för exakt samma lärare. Det här är verkligen så dumt så klockorna stannar.

Men det tar inte slut där… Ställer vi ADHD-diagnosen kan vi ge barnen amfetaminliknande läkemedel så att de står ut i en ofungerande skolmiljö.

Vad är nästa steg i samhällsutvecklingen? Att ta bort alla vägskyltar och trafikregler och lösa problemet med trafikolyckor genom att bygga ut akutkirurgin och skriva reportage om att köerna till operation är för långa?

Jag blir mer och mer övertygad om att detta inte löser sig förrän BUP vägrar utreda. När BUP börjar avslå remisser med budskapet ”vi utreder inte elever som inte har katederundervisning, som inte har idrott fem dagar i veckan, som inte har träning av motoriska färdigheter dagligen”. Då kommer det att bli en massiv kritik, men också en nödvändig diskussion, och en nödvändig omstrukturering av skolan.