Lösningen på Anpassningsstörning

Anpassningsstörning är förmodligen den vanligaste diagnosen inom psykiatrin, även om vi sällan ställer den. Det är lättare att ställa andra diagnoser.

Anpassningsstörning innebär att en människa har hamnat i en livssituation som den inte kan anpassa sig till, och resultatet blir ett dåligt mående (som oftast benämns Ångest). Det dåliga måendet är hjärnans signal som säger: -”dags att förändra livsstil!”

Tyvärr blir resultatet ofta det motsatta. Personen med anpassningsstörning söker vården, som ställer upp med insatser, piller och terapier, för att man ska slippa ändra sin livsstil. Vården kallar Anpassningsstörningen för Depression vilket ger intrycket av att det är sjukligt.

Det finns två faktorer som avgör om vi drabbas av anpassningsstörning. Dels hur hemsk livssituation vi har, dels hur bra vi är på att anpassa oss. Alla mår dåligt i en hemsk situation, det är inte patologi.

Den person som alltid, genom hela livet,  har svårt att anpassa sig har ofta medfödda eller uppväxtrelaterade brister som gör att det är svårt att anpassa sig. Vanligtvis rör detta sig då om en neuropsykiatrisk problematik. Av dessa är det många som har svårigheter att själv känna att de måste ta ansvar för sitt liv. Detta är vanligtvis personlighetsstörning.

Vanliga orsaker till anpassningsstörning är: relationer, arbetssituationen, arbetslöshet, dålig ekonomi, kroppslig sjukdom, smärtproblematik, asylstatus…

Men hur tar man sig ur en anpassningsstörning?

Det finns två vägar att gå (och det är inte särskilt enkelt):

1. Förändra sin situation. Analysera vad som egentligen är fel, förhandla och kompromissa fram en förändring (att hota, tjata eller gnälla fram en förändring är bara en kortsiktig lösning). Man kan också lämna situationen (byta jobb, byta partner….). Träna på att sätta upp realistiska mål och följa dem.

2. Förändra sin inställning. Analysera vad, inom mig själv, som gör att jag inte står ut med min situation. Förändra mitt beteende och uttryckssätt. Träna Tacksamhet,  Förlåtelse och Acceptans.

3. Inte göra något och bli bitter och grämd. Hoppas att något händer som löser problemet (vilket visserligen händer ibland, men som samtidigt tar bort min egen förmåga till förändring).

Att bli av med sin anpassningsstörning är inte enkelt och smärtfritt. Tvärtom kräver det ofta beslut som känns som ”Pest eller Kolera”. Å andra sidan finns det ingen annan väg att gå, och det finns faktiskt en viss trygghet i den insikten