Offerperspektivet från APA.

APA står för American Psychological Association, och är amerikanska psykologers intresseorganisation. (Ej att förväxla med American Psychiatric Association) Deras nuvarande ordförande är Dr Thema S. Bryant. Dr, som i att hon har doktorerat, inte att hon är läkare.

Thema Bryant sällar sig till de troende på DEI och skriver, i sin egenskap av ordförande för APA, en kolumn där hon talar sig varm för ”decolonization psychology”. Hon beskriver detta som ett holistiskt synsätt (vilket är gott och väl), med en förståelse för kulturella uttryck (vilket också är gott och väl) men att detta ska ses genom den lins som DEI har skapat av offer och förövare.

Thema Bryant om dekolonisation

DEI är en förkortning av orden Diversity, Equity, Inclusion (Mångfald, Rättvisa, Inkludering). DEI är en ideologisk inriktning som är en sann ulv i fårakläder. Under en täckmantel av empati och godhet döljer sig en gravt rasistisk och antivetenskaplig agenda. DEI handlar om identitetspolitik. Teorin delar upp mänskligheten i ett antal identiteter som människor kan tillhöra. De räknar bara de identiteter som ideologin anser vara av betydelse (ras, kön, sexuell läggning, sexuell identifikation,…), och när alla dessa grupper inte är representerade i samma mängd inom alla olika områden så är det beviset för att det finns orättvisor. DEI delar upp mänskligheten i ”offer” och ”förövare” och ställer sig på offrens sida, och offerstatus erhåller individen utifrån vilka identitetsgrupper den tillhör, inte baserat på om individen verkligen är ett offer. Mångfald, rättvisa och inkludering kan kännas igen från George Orwells bok Animal Farm och den kända, empatiska frasen ”All animals are equal”.

I narrativet om offer och förövare drar DEI ytterligare slutsatser och talar om kolonialister och koloniserade. (Kolonialisterna är förövare och de koloniserade är offer). Historiskt har alla starka länder ägnat sig åt kolonisering men det är DEI som bestämmer vilka, av alla dessa länder och folkslag, som ska räknas som kolonisatörer i deras teori, och det är framförallt västvärlden som ska betraktas som kolonisatörer/förövare.

DEI har slagit klorna i skolorna i västvärlden och framför allt de anglosaxiska länderna (USA, Storbritannien, Canada…), och vi kan räkna med att vi får se mer av den ideologin i Sverige eftersom vi gärna influeras av dessa länder.

Dr Bryant har valt en intressant tidpunkt att publicera sin kolumn. Den kommer under ett pågående krig i Gaza. Ett krig som inleddes av terrororganisationen Hamas, genom ett brutalt och storskaligt terrordåd, riktat mot Israel. När Israel i efterförloppet har svarat med ett motangrepp så gömmer sig Hamas bakom sin egen befolkning vilket orsakar onödiga offer bland civila. Det är objektivt tydligt att Hamas är förövare, men enligt DEI så räknas staten Israel som kolonisatörer (förövare) och de boende i Gaza räknas som koloniserade (dvs offer). Enligt DEI-logiken är alltså Israel skyldiga oavsett vad de gör i egenskap av sin identitet som kolonisatörer. Bryants kolumn uppfattas således som ett stöd för terror, eller åtminstone ett nonchalerande av de övergrepp som skedde i samband med terrordådet. Denna iakttagelse stärks av att APA inte har uttalat något fördömande av terrordådet. 

Kriget i Gaza har tydliggjort hur DEI har påverkat universiteten i USA. Nyligen har rektorerna för Harvard och Pennsylvania tvingats lämna sina tjänster då de drivit en hård DEI-agenda, vilket lett till allt mer öppen antisemitism på deras lärosäten. Det är väl inte omöjligt att samma framtid väntar Thema Bryant.

Så genom sin identitetspolitik kan vi dra slutsatsen att DEI är en rasistisk ideologi. I motsats till sedvanlig rasistisk ideologi, som delar upp raserna i övermänniskor och undermänniskor, så delar DEI upp folkslagen i offer och förövare, men resultatet är det samma.

Vi kan också dra slutsatsen att DEI är antivetenskapliga då de uppenbart väljer och vrakar mellan vilka premisser de ska dra slutsatser ifrån och bortser från fakta som inte passar deras ideologi.

Men hur blir det när en ordförande för psykologerna i USA förordar ett förhållningssätt som bygger DEI, där offermentaliteten ska stärkas?

Det är djupt olyckligt. Den psykologiska behandlingen måste ha som mål att öka patientens autonomi. Att stärka offermentalitet driver patienterna till ett allt mer begränsat självbestämmande där patienten inte ser sin egen möjlighet att styra sitt liv.

Från den privatpraktiserandes perspektiv är detta alldeles utmärkt för det leder till patienter i behov av livslång terapi. Från ett etiskt perspektiv är det ytterst tveksamt när vi gör patienter beroende av oss.

Det finns naturligtvis både offer och förövare i verkligheten, men det bestäms av de övergrepp som sker. Det bestäms inte av vilka identitetsgrupper som DEI-anhängare har angivit som kroniska offer. Ett offer kan behöva validering i sin situation, men behandlingsmässigt är det viktigaste att inte fastna i offerrollen.