Utredningsvansinnet!

Det här hade kunnat vara Växjö, och mitt beslut. Aftonbladet rapporterar om en patient som fått diagnos ADHD men som nekas behandling av den offentliga sjukvården.

Emelie betalade 34 000 kronor för adhd-utredning – nekas vård hos regionen https://www.aftonbladet.se/a/gwPXl0

Det här kommer vi att få se betydligt mer av under de kommande åren. De privata aktörernas drivkraft är att ge kunden det den vill ha = en ADHD-diagnos. Den offentliga vårdens drivkraft är att prioritera de som har mest nytta av behandling. Självklart genererar detta en konflikt.

Och det tydliggör ett av problemen med utredningsvansinnet. ADHD är ingen avgränsad diagnos, den är ett cirkelresonemang. Utredningen handlar om gränsdragningen mellan patologi och normalt, och tjänar man pengar på att kalla något för patologi, så ökar chansen att man hittar patologi.

ADHD är inte heller en diagnos som måste behandlas. Det är ju bara en sammanfattning av vilka svårigheter som utredningen har iakttagit. Vissa av dessa svårigheter kan mildras av behandling och då är det indicerat, men det viktigaste är fortfarande att hamna i rätt sammanhang och undvika att göra destruktiva saker – det vill säga samma råd som gäller för alla människor.

Jag lider med Emelie och andra patienter som lockas in i tron att en diagnos löser problem.