Vårdplan – Bipolär I

PROBLEM

Funktionsgrad: 27-årig man. Nyinflyttad i Regionen. Bor i lägenhet med flickvän. Arbetar som hantverkare. Ett barn, 4 år, i tidigare relation. Ingen kontakt med barn eller modern. Skuldsatt. Missbruk i perioder

Tidigare sjukhistoria: Tre tidigare slutenvårdstillfällen på grund av maniska skov, varav två på tvångsvård. Missbrukar under maniska skov. Tagit stora lån och är skuldsatt. Dömd för vårdslöshet i trafik och har förlorat körkortet.

Tidigare behandlingshistorik: Det beskrivs god effekt av såväl stämningsstabiliserande läkemedel och neuroleptokum. Följsamheten är dock bristande och patienten tenderar att avsluta behandlingen en tid efter slutenvård. Är i dagsläget medicinfri. Innan flytten till regionen har patienten stått i kö för neuropsykiatrisk utredning.

Bedömning av patienten och problembilden: Patienten har en tydlig bipolär sjukdom typ 1, som är behandlingskrävande. Det finns ingen vinst att utreda ytterligare sjukdomar, som ändå inte leder till andra insatser. Patienten tycks enbart missbruka i maniska perioder.

Eventuellt Etiskt resonemang: För vart skov patienten hamnar i kommer funktionsnivån att sjunka, och det är mycket hög risk att skoven kommer att fortsätta. Tvångsvård i öppenvård och injektionsbehandling är indicerat.

MÅL

Stämningsstailisering

Nykterhet/Drogfrihet

Egen försörjning

Återta körkort

ÅTGÄRD

Fats vårdkontakt för att motivera till behandling

Erbjudande om läkemedelsbehandling, i första hand Litium

Bipolär skola

Erbjudande om närståendestöd

UTVÄRDERING

Årligen av läkare. Regelbundet av fast vårdkontakt

HANDLINGSPLAN

Om patienten drabbas av ytterligare skov bör tvångsvård och efterföljande tvång i öppenvård övervägas. Injektionsbehandling med Depotneuroleptikum bör också övervägas som tillägg till eventuell tablettbehandling.

KOMMENTARER

Detta är en tydligt sjuk patient med en välkänd sjukdom. Vården kan med hög sannolikhet förutsäga prognosen. Utmaningen vid behandling av bipolär sjukdom typ 1 är patientens följsamhet. Det finns utmärkta läkemedel, men det är ofta jobbigt för patienten att acceptera sin sjukdom tidigt i vårdförloppet.

Som jag ser det bör vården tidigt överväga tvångsvård i öppenvård för att öka chansen för läkemedelsintag, särskilt när det gäller en ung människa som redan har försatt sig i bekymmersamma situationer. Bipolär sjukdom typ 1 är en degenerativ sjukdom där vi kan förvänta oss en sjunkande intelligenskvot och en påtagligt försämrad kreativitet och funktionsnivå för vart skov patienten hamnar i.

Inte sällan får vårdarbetare för sig att ytterligare tillstånd (framför allt neuropsykiatri och trauma) ska utredas. Detta är både onödigt och skadligt när diagnosen är så uppenbar som exemplet ovan.

För en patient med maniska skov och låg följsamhet till behandling bör körkortet dras in. Patienten bör uppvisa minst sex månaders nykterhet och följsamhet till behandling för att vården skall tillstyrka att patienten återfår körkortet