Vårdplan – Kriminalitet

Jag ger ett nytt exempel på hur en vårdplan kan utformas. Denna gång handlar det om kriminalitet, som har många likheter med och överlappar problematiken vid långvarigt missbruk.

PROBLEM

Funktionsgrad: Man 42 år. Långvarigt blandmissbruk, framför allt alkohol och amfetamin. Har de senaste åren försörjt sig själv och sitt missbruk via kriminalitet.

Grov kriminalitet i bakgrunden. Är nu i en utslussningsfas från senaste vistelsen på anstalt där han befunnit sig under 2,5 år. Har bestämt sig för att flytta till ny ort för att komma ifrån gamla, kriminella kontakter.

Två barn i tidigare relation. Ingen kontakt med varken barnen eller modern till barnen. Har en ny flickvän. Har en mor boende på annan ort.

Under fängelsetiden har patienten utretts och man har ställt diagnos ADHD. Läkare inom kriminalvården har satt in centralstimulantia och remitterar över till psykiatrin för uppföljning av det läkemedlet, inför utslussning. Patienten ska ha skött sin fängelsevistelse väl.

Det finns en kontakt med kommunen och patienten ansöker om ekonomiskt bistånd, har fått hjälp att ordna en liten bostad och uppger att han vill pröva att arbeta. Har tidigare haft kortare anställningar inom flyttbranschen och som kock.

Bedömning: Patientens centralstimulantia kan följas inom psykiatrin förutsatt att det finns en strikt struktur via kommunen och frivården med regelbundna drog- och alkoholprover, boendestöd, sysselsättning, daglig läkemedelsdelning.

MÅL

Nykterhet och drogfrihet

Laglydighet

Sysselsättning/egen försörjning

ÅTGÄRD

Fast vårdkontakt för uppföljning av centralstimulantia inklusive drogkontroller

Läkarbesök årligen. Eventuell behandling med övriga, icke beroendeframkallande läkemedel

Kommunala insatser med drogkontroller, boendestöd, sysselsättning, ekonomiskt bistånd, läkemedelsdelning

Fortsatt kontakt med frivården enligt beslut

Behandlingen avbryts och patienten avslutas från psykiatrin vid uteblivna eller positiva drogtester, eller om patienten återfaller i kriminalitet.

Vid längre tids nykterhet (1 år eller mer) kan det göras en bedömning utifrån behov av övriga psykiatriska insatser.

UTVÄRDERING

Årligen – helst via samverkansmöte med kommunen och frivården: SIP

KOMMENTAR:

Samma kritik som kan användas vid utredningar inom behandlingshem kan användas vid utredningar inom kriminalvården. De håller vanligtvis inte måttet, och det sker en stor överdiagnostik. Diagnosen Antisocial personlighetsstörning och ADHD har ett flertal kriterier gemensamt och för en kategori patienter som är dömda för brott är det lätt att göra fel.

Kriminalvården hänvisar gärna till studier som de menar visar att behandling med centralstimulantia minskar risken för återfall i brottslighet. De har dock feltolkat dess studier. Studierna visar att den person som är motiverad att sköta sin behandling med centralstimulantia, vara drogfri och leva ett laglydigt liv, begår färre brott än den person som inte är lika motiverad till det samma.

Med det sagt finns det människor med ett förflutet inom kriminalitet som är motiverade att lämna den banan, och centralstimulantia kan vara en hjälp på vägen. Det finns också stora vinster för samhället och individen ge bästa tänkbara behandling.

Psykiatrin bör ställa upp med behandlingsinsatser men det är viktigt att övriga aktörer, kommunen, frivården och framför allt patienten är lika engagerade.