7. Oktober

Det har varit en del engagemang och diskussioner om Israel och Gaza i Läkartidningen senaste tiden. Jag har inte varit med om att något annat krig har genererat så stort engagemang från kollegor över landet.

Tonläget är högre än vanligt mellan kollegor så jag anar att mycket känslor är inblandade,  och polariseringen är påtaglig. Det handlar inte om att förstå den andra sidans ståndpunkt, det handlar om att få ur sig sitt eget budskap.

• Den ena sidan tycker att det är fruktansvärt med antalet döda, civila i Gaza.
• Den andra sidan tycker också det är fruktansvärt (där är man överens), men konstaterar att antalet offer är osäkert – eftersom uppgifterna kommer från terrorister.
• Den ena sidan tycker att Israel bär ansvaret för att de fäller bomberna och avfyrar vapen.
• Den andra sidan menar att det är Hamas som är ansvariga för att de startat kriget, med ett bestialiskt terrordåd och sedan använder sin egen befolkning och sin gisslan som mänskliga sköldar.
• Den ena sidan menar att massakern 7. oktober var en logisk följd av Israels behandling av palestinier, och närmast att betrakta som en frihetskamp
• Den andra sidan påpekar att Hamas är en terrororganisation som, likt Hezbollah, styrs från mullaregimen i Iran.
• Den ena sidan menar att Israels begår krigsbrott
• Den andra sidan menar att kriget tar slut när gisslan släpps och Hamas ger upp
• Den ena sidan tycker inte det är värt att nämna att Israel bombas med tusentals missiler, avsedda för att döda civila
• Den andra sidan tycker det är problematiskt att Israel bombas med missiler och att det kan uppfattas som fientligt
• Den ena sidan menar att Israel medvetet svälter befolkningen i Gaza
• Den andra sidan menar att det fraktas in miljoner ton mat, men att Hamas stör distributionen – genom att stjäla maten.
• Den ena sidan menar att det var fel att den moderna staten Israel grundades över huvud taget
• Den andra sidan påpekar att det är den enda demokratin i mellanöstern
• Den ena sidan menar att palestinier fördrevs från sitt land av Israel
• Den andra sidan menar att det folk, som numera kallar sig för palestinier, lämnade Israel för att invänta att judarna besegrades och kastades ut från landet (vilket aldrig hände)
• Den ena sidan vill att läkarförbundet tar ställning för den ena sidan i konflikten
• Den andra sidan tycker inte att läkarförbundet ska ta ställning för någon sida i konflikten

Det är många ord och referenser i debatterna, men det är mer pathos, än logos eller ethos.

Jag tycker att Hamas spelar ett skickligt spel. ”Antingen får vi fortsätta döda civila i Israel i framtiden, eller så kommer civila i Gaza att dö nu” är dilemmat som presenteras för omvärlden. Resonemanget känns igen som klassisk psykopati, där allt ansvar läggs på andra.

Det jag filtrerar ut av debatterna i Läkartidningen är:

• Den ena sidan accepterar framtida terror och raketbeskjutning mot civila i Israel
• Den andra sidan accepterar civila offer i kampen mot terrorister

Fast det kan vara värt att komma ihåg att det är ett gäng terrorister som ställer upp det moraliska dilemmat…