Sahlgrenska ska utreda otrevliga läkare…
https://sverigesradio.se/artikel/psykiatrin-pa-sahlgrenska-ska-utredas-efter-kalibers-granskning
Efter radioprogrammet Kalibers avslöjande om två läkare, som spelats in när de uttrycker sig olämpligt, så inleds nu en utredning…
Den egentliga orsaken till utredningen är att ledningen har stängt av läkare i panik, och sedan fått intern kritik från medarbetare. För att styra bort fokus från ledningen så begär man en ”extern granskning”. Extern granskning låter seriöst men innebär att ledningen ger uppdrag till någon (vanligtvis privat) aktör som får ett specialformulerat uppdrag, där svaret på utredningen i stort sett är formulerat på förhand. Denna typ av granskningar är spel för gallerierna för att styra bort fokus från problem och få tyst på massmedia och medarbetare. Slutresultatet kommer förmodligen att leda till rekommendation om ”bemötandeutbildning” för medarbetarna.
Jag kan göra detta mycket billigare, bättre och snabbare än någon extern granskning.
Psykiatrin I Göteborg utgår från en uppsättning felaktiga premisser:
- Det går att utföra kliniskt relevanta suicidriskbedömningar
- Slutenvård, tvångsvård och övervakning har en suicidminskande effekt
- Patienter kan inte ta ansvar för egna handlingar
- Slutenvård leder till minskade psykiatriska besvär
Från dessa felaktiga premisser bygger man upp sin verksamhet. Dessa premisser leder tyvärr regelmässigt till fyllda vårdavdelningar och svårigheter att skriva ut patienter.
För att kunna hantera situationen måste kliniken anställa (eller hyra in) ”tuffa” läkare som ”vågar” skriva ut patienter. (Av någon orsak är de flesta av dessa ”tuffa” läkare ofta äldre, utländska kvinnor- så även på Sahlgrenska).
Kliniken kan leva i tron att ovanstående premisser är korrekta och låta de tuffa läkarna dölja problemen som uppstår. Det fungerar till massmedia eller IVO bråkar, men då är det bara att offra den tuffa läkaren som får sparkas, omplaceras eller skickas på bemötandeutbildning.
I stort sett löser klinikledningen problemet men det kvarstår ibland en känsla av obehag hos övriga medarbetare av att allt inte har gått rätt till. Samtidigt är övriga medarbetare glada att slippa bli utpekade som syndabockar och de slipper förändra sin världsbild och kan fortsätta arbeta i tron att ovanstående premisser är sanna.
Vi hade exakt denna situation i Växjö för 15 år sedan. Samma premisser, samma attityd, samma reaktioner. Mina första år som överläkare trodde ledningen att jag var den ”tuffa” läkaren som ”vågade” skriva ut patienter. Det var jag inte. Jag var bara läkaren som hittade de felaktiga premisserna.
På Sahlgrenska kommer ingenting gott att komma av Kalibers grävande reportage eller den externa utredningen. Man kommer bara att cementera sin felaktiga världsbild och inleda lite låtsasinsatser på skattebetalarnas bekostnad. Bemötandeutbildning, massor med nya rutiner och ett par omplaceringar…
Sedan tvingas man hitta ett par nya ”tuffa” läkare som kan se till att det finns lediga platser på kliniken.
dralbinsson 
Jag brukar inte besvara kommentarer som innehåller orättvisa uttalanden. Jag raljerar inte. Jag hävdar inte att alla läkare är bra på sitt arbete. Jag tycker man ska prata med patienter innan beslut fattas.
Men jag fick följande kommentar som beskriver en stark frustration:
”Jag är en av patienterna som skrevs ut efter ett suicidförsök av en av de berörda läkarna. Efter att jag vaknade upp på MAVA gjorde en annan psykiater bedömningen att jag behövde LPT vilket jag aggressivt motsatte mig. När jag hade stabiliserats fysiskt blev jag tvångsförflyttad till den psykiatriska avdelningen i handfängsel för att försöka säkerställa min, vårdpersonalens och väktarnas säkerhet för att jag var väldigt utåtagerande. När vi kommer fram till avdelningen möts vi av att chefsöverläkaren och några andra anställda på avdelningen som möter upp oss utanför dörren till avdelningen. Den nu avstängda psykiatern sa då direkt att jag inte hade en allvarligt psykisk störning och att jag kunde få komma in några timmar om jag ville men att jag fick gå hem. Denna bedömning gjorde hon utan att ha frågat mig en enda fråga och efter att en annan psykiater gjort bedömningen att jag behövde tvångsvårdas bara några timmar tidigare. Eftersom jag absolut inte ville bli inlagd så gick jag därifrån direkt när väktarna tagit av mig handfängslen. Jag hade på mig pyjamasbyxor, en t-shirt, inga skor och en strumpa. Jag försvann därefter ut i en skog och var förvunnen i runt 10 timmar tills jag tillslut lugnade ner mig något och lät en vän hämta upp mig. Detta efter att ha balanserat på ett ben över bergskanter och bankat mitt huvud upprepat mot bergsväggar. Tycker du att det är rimligt att avskriva en annan psykiaters bedömning utan att ställa en enda fråga till patienten? Det tyckte inte läkaren från MAVA som var närvarande under hela situationen utan hon gjorde en anmälan direkt och ringde dessutom gråtande upp mina föräldrar för att försöka få reda på om jag levde. I fortsättningen kanske du ska vara lite försiktig med att göra raljanta uttalanden om situationer du inte har någon insyn i? Alla dina kollegor är inte bra på sina jobb!”
Det är naturligtvis inte bra att få en negativ upplevelse av vården. Jag ska inte dra några generella slutsatser av enskilda händelser. Jag var inte där.
…men ovanstående beskrivning motsäger inte mina teser:
-Det går inte att utföra kliniskt relevanta suicidriskbedömningar
-Slutenvård, tvångsvård och övervakning har inte en suicidminskande effekt
-Patienter kan ta ansvar för egna handlingar
-Slutenvård leder inte till minskade psykiatriska besvär