Livsviktigt lärande
Regeringen har utrett behovet av förändringar i det suicidpreventiva arbetet. Den så kallade Suicidanalysberedningen lämnade sitt betänkande för några veckor sedan:
Det är en massiv skrift på över 500 sidor. Jag har inte läst den och kommer inte att läsa den i sin helhet. Det är en jobbig text där termer ska definieras, olika instanser ska nämnas och man vill inte trampa någon på tårna.
Man kommer fram till följande förslag:
Det är på många sätt ett underkännande av tidigare idéer om att psykiatrin är den viktigaste instansen för suicidprevention, att psykisk sjukdom är den viktigaste orsaken till självmord och att Lex Maria-utredningar minskar antalet självmord.
De nya utredningarna är inte till för att peka ut enskilda medarbetare utan man betonar vikten av att lära sig om suicidproblematiken (dvs: vi vet idag för lite). De nuvarande händelseanalyserna påstås inte heller ha som syfte att hitta syndabockar, men det är där man hamnar med ett olycksfallsperspektiv.
Mest intressant är ändå den förändrade inställningen
Utredningen konstaterar alltså att det här med suicidriskbedömningar inte har någon evidens. Var har vi hört det förut?
Texten ger faktiskt lite hopp om att vi kommer att få en förändring i arbetet att på sikt få ner antalet självmord i landet.
…fast när man föreslår att IVO ska göra en tillsynsinsats så kanske det inte blir så bra. De är ju framför allt kända för sin inkompetens.
dralbinsson 