Effekt av centralstimulantia

Hur bra är centralstimulantia som behandling?

Det är en fantastisk medicin som kan få en människa att sluta vara destruktiv och leva ett välfungerande liv, och det är en medicin som kan orsaka psykoser och för tidig död i hjärt-kärl-sjukdom, samtidigt.

Det är en medicin som ger många en känsla av energi, framgång och självsäkerhet vilket kan leda till att man lyckas i livet, men som också kan leda till att livet stannar av och man blir sittande inaktiv, samtidigt.

Det är en medicin som kan hjälpa en människa att sluta med missbruk, eller leda en människa till återfall i missbruk, samtidigt.

Vi lägger enorma sjukvårdsresurser på att utreda dessa diagnoser, men utredningarna säger ingenting om hur läkemedel kommer att fungera i det enskilda fallet.

Jag skrev ner lite siffror för att visa vad man kan förvänta sig för effekt av centralstimulantia:

Dessa siffror är ungefärliga utifrån min erfarenhet och vad jag kallar effekt. (Vi mäter inte effekt inom psykiatrin – tyvärr)

Centralstimulantia är ett läkemedel som ska höja en patients funktion (patienten ska klara av sitt liv på ett bra sätt och inte vara destruktiv). Det är INTE ett läkemedel som ska få en patient att ”må bra”. Om vi tror att det är dåligt mående vi behandlar så använder vi missbrukseffekten av läkemedlet (vilket brukar sluta illa).

Utredningen ger oss ingen information om hur läkemedlet kommer att fungera. Självrapporterade förbättringar har nackdelen att patienten rapporterar sitt mående istället för funktion.

Det som avgör om en behandling bör anses vara lyckad är om patienten slutar med destruktiva beteenden (missbruk,  kriminalitet, självskador, ätstörningar) och om den höjer sin funktion (klarar egen försörjning, klarar egen bostad).

För gruppen ovan som har en effekt under en begränsad period menar jag patienter som under ett par år behöver läkemedel för att ta sig igenom en krävande period av livet (studier, söka arbete…). Oftast avbryter patienten själv sin behandling efter att den krävande perioden är slut.

Centralstimulantia är inte en bra behandling för att bli mindre grälsjuk, minska rusande tankar,  mot värk eller mot utbrändhet. Det kan fungera, men det kan också vara en hög risk att det blir värre.

Så hur ska man tänka med ett läkemedel som kan göra underverk eller orsaka allvarliga skador, och där utredningar inte ger oss några ledtrådar?

Som jag ser det bör betydligt mindre resurser läggas på utredning och betydligt mer på uppföljning av egentlig effekt.

På så vis ger vi fler patienter rätt behandling i rätt tid,  och vi undviker en del risker för katastrofala biverkningar.

…fast det är inte så Socialstyrelsens rekommendationer säger att vi ska göra!