Kontinuitet
Jag har tidigare skrivit om vikten av (och problemen med) kontinuitet. Jag tror starkt på att det är en av de viktigaste faktorerna som kan påverka patientens återhämtning. Jag tror även att kontinuitet är det bästa vården kan göra för att minska antalet suicid ( Men det är bara vad jag tror. Ingen vet hur man förhindrar självmord)
Men vad kan vården göra för att öka kontinuiteten. Vi kan ju skriva det i ett dokument, men det gör faktiskt ingen skillnad. Men vad kan vi göra på riktigt?
FVK, fast vårdkontakt, att patienten har en person inom psykiatrin som den kan nå, och som har patienthistorien är basen i kontinuitet. Tillgänglighet är ett modernt slagord som är motsatsen till kontinuitet. Det viktiga är inte att patienten snabbt kommer i kontakt med en vårdpersonal- vem som helst, utan att det är en personal som känner till bakgrunden. Alla patienter inom psykiatrin bör ha en fast vårdkontakt.
Vårdplanen är ett utmärkt sätt att åtminstone hålla kontinuitet i vården som ges, även om det är olika personer som ger vården. Det är dock svårt för vårdpersonal att förlita sig på vårdplanen. Det är lätt att ryckas med i det senaste symtomet som presenteras.
Remiss-hinder. Modern vård tenderar att remittera runt patienter som inte blir friska. Tanken är att någon annan vårdpersonal kanske kan göra en bättre bedömning och ge en bättre vård. I verkligheten är det sällan det är behandlingen som brister utan planen, målet och kontinuiteten. Att remittera runt patienter gör vanligen mer skada än nytta.
Lojalitet är basen för kontinuitet. Att personal väljer att stanna på sin arbetsplats och följa en patient över tid är en förutsättning. I Växjö blir många patienter friska nog att lämna psykiatrin, men medelvårdtiden kanske är 2-5 år. Det fungerar tack vare en stabil parsonalstyrka i såväl öppen som sluten vård.
Händelseanalyser, framför allt efter suicid, är sorgligt destruktiva och leder aldrig till bättre vård. Händelseanalyser letar syndabockar, dvs den personal som senast har haft kontakt med patienten, och pekar ut den som ansvarig för händelsen. Effekten av detta blir att ingen vill bli fast vårdkontakt för de svårast sjuka patienterna, där risken finns att vården slutar illa. Händelseanalyser motverkar på så sätt kontinuitet.
Egeninläggning bör väl också nämnas i sammanhanget. Att snabbt få komma till en avdelningen där man känner personalen. Det är kontinuitet.