Säker suicidprevention enligt LÖF

Jag hade åsikter om denna hitte-på-verksamhet för ett par månader sedan.  Nu har ”granskarna” besökt kliniken under två dagar.

https://dralbinsson.com/2025/01/31/saker-suicidprevention/

Det är trevliga människor och vi har haft trevliga samtal. Men inramningen är att det ska leda till ”säker suicidprevention” och det kommer det inte att göra. Det här är bortkastad tid.

Det finns två grundantaganden som jag ifrågasätter.

1. Suicidalitet är en psykiatrisk sjukdom
2. Suicidprevention är vårdens ansvar

Båda dessa antaganden är fel, eller åtminstone obevisade. Troligen är det en risk i sig att vi utgår från dessa. Vi kommer inte att kunna minska antalet suicid innan vi gör upp med dessa gamla myter.

Hela förutsättningen för LÖFs insats är att dessa grundantaganden stämmer.

Nästa steg i detta är att granskningen återkopplar sina förslag, som egentligen bara är en sammanställning av förslag som klinikens medarbetare nämnt. Sedan ska kliniken arbeta vidare med dessa förslag.

En sak som alltid önskas är ”mer utbildning” till medarbetarna. Låter bra tills man förstår att ingen vet hur man ska minska antalet suicid, så vem ska egentligen utbilda och om vad? Det brukar bli en självutnämnd suicidpreventionsprofet som kommer till kliniken och rabblar upp några vackra fraser utan innehåll.

När man lyfter ut den här typen av problematik och låtsas som om det finns rätt och fel sätt att bemöta patienter (för att de inte ska ta livet av sig), så väcker man skräcken hos medarbetare att de kan göra fel. Då har man skapat en situation där medarbetare inte vågar prata med förtvivlade patienter för att de tror att de inte har ”rätt kompetens”.

Så vad LÖF bidrar med, liksom tidigare socialstyrelsen, NASP och IVO, är att skapa en vårdmiljö där personal undviker att prata med suicidnära patienter

Det är alltså det som är ”säker suicidprevention”…?