Transideologin

Jag har senaste veckorna fått lite kommentarer för att jag påpekar bristerna i transvården. Det är helt korrekt uppfattat att det finns grava brister i transvården och att jag påpekar detta, men låt mig tydliggöra resonemanget:

År 2000

För 25 år sedan såg transvården helt annorlunda ut. Man ansåg att det fanns två olika biologiska kön

Ett fåtal individer har genom historien upplevt ett obehag av det könet de är födda i och en mindre grupp har upplevt en stark önskan att få tillhöra det andra könet. Detta har diagnostiserats som ett psykiatriskt tillstånd som kallas Könsdysfori eller Transsexualism.

Med ökande förståelse för hormonella preparat och förbättrade kirurgiska tekniker har man kunnat behandla dessa individer så att de får ett yttre som påminner om det motsatta könet. Inte sällan har detta blivit goda resultat med minskat lidande hos patienten.

Innan behandling för transsexualism har man gjort noggranna utredningar då man har velat att patienten är helt säker på att genomgå en behandling som inte kommer att kunna göras ogjord. Det har funnits ett stort antal kontraindikationer där man har valt att avstå behandling.

En del behandlingar har inte blivit lyckade, men man har kunnat hjälpa en utsatt grupp med ett stort lidande. Jag, och de flesta läkare har sett detta som en fullt förståelig handläggning av problematiken.

År 2020

Tjugo år senare är transvården något helt annat än 2000. Man utgår nu från ett slagord som innebär att: ”kön är en social konstruktion”. Detta är ett slagord och ett politiskt drivmedel, men har ingenting med verkligheten att göra. Det är en ren lögn – men det är detta som ligger till grund för den moderna transvård 2020.

Förespråkare menar att transsexualism inte är en psykiatrisk diagnos och agerar för att det ska kodas som ”tillstånd som kräver medicinska insatser”. Man menar att detta är ett normaltillstånd som funnits i alla mänskliga kulturer. En del fyller på med att tvåkönigheten är ett västerländsk påhitt som västvärlden har tvingat på resten av världen. Inget av detta är sant

Transvården lyfter fram tidiga behandlingar där vissa patienter har upplevt ett positivt resultat och menar att det är säkra behandlingar. Man har, helt utan faktaunderlag, spridit ut ryktet att könskorrigerande behandling har en suicidminskande effekt. Allt mer data kommer nu som visar att detta också är en lögn. Man behandlar utan seriös uppföljning och har ingen koll på om en behandling är framgångsrik eller orsakar skada.

Det sker inte längre någon professionell utredning för vem som lider av transsexualism. Det finns inga kontraindikationer för behandling och ett ifrågasättande av patientens önskemål anses vara kränkande mot individen. För den som önskar an behandling finns det egentligen bara ett hinder – bristande resurser och långa köer.

SAMMANFATTANING

Jag uttalade inga åsikter om transvården 2000 och hade ingen negativ uppfattning om denna. Jag kände inte till detaljerna och litade på att de som ägnade sig åt vården hade en professionell inställning.

2020 tog jag reda på fakta i målet och inser att en tidigare seriös behandling har utvecklats till kvacksalveri där unga människor luras in i en fantasi, baserad på lögner.

Det tycks som att pendeln vänder nu. Det positiva är att vi kanske ser ett slut på den oseriösa vården. Risken är att detta kommer att drabba den seriösa delen av vården – den vi såg 2000 – och där det naturligtvis finns rester kvar. Detta är verkligen ett mörkt kapitel i vårdhistorien.